Kreationistlögner (I)

”En vetenskaplig teori skall slutligen kunna förutsäga någonting. Detta gäller inte teorin om The Big Bang.” / www.getsemane.se/universum

Följande bild visar den kosmiska bakgrundsstrålningen, uppmätt med COBE-satelliten. Den experimentella kurvan överlappar så exakt med den teoretiskt predikterade att man inte kan visa ”felstaplar” (= osäkerheten) eftersom de skulle vara mindre än kurvans tjocklek!

Mer om Big Bang.

Det här inlägget postades i Kreationistlögner. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Kreationistlögner (I)

  1. Arne T skriver:

    Utan att för den skull ifrågasätta riktigheten Big Bang-teorin så undrar jag ändå på vilket sätt COBE:s mätresultat och dess överensstämmelse med de teoretiska beräkningarna bevisar Big Bang-teorins riktighet?

    Min uppfattning är att ni gör er skyldiga till det som på engelska kallas ”Affirming the Consequent”;

    1. Big Bang-teorin förutsäger bakgrundsstrålningen.
    2. Bakgrundsstrålningen existerar.
    3. Big Bang-teorin är därför korrekt.

    Jämför detta med följande:
    1. Om jag just har ätit en pizza så skulle jag vara väldigt mätt.
    2. Jag är väldigt mätt.
    3. Jag har därför just ätit en pizza.

    Big bang-teorin förutsäger faktiskt ingen bakgrundsstrålning. Bakgrundsstrålningen är ett uppmätt faktum som senare har passats in i teorin.

  2. Emil Karlsson skriver:

    Inom naturvetenskapen kan man inte bevisa något på samma sätt som man deduktivt kan bevisa saker inom matematiken, även om man kan nå en stor säkerhet. Vad man får göra istället för att titta på om oberoende evidenslinjer sammanstrålar mot samma generella slutsats. Det är precis detta som sker med Big Bang modellen: CMBR, rödförskjutning, förhållandet mellan H/He, universums storskaliga struktur, tidsdilatation i ljusstyrka för supernovor, Sunyaev-Zel’dovich effekten etc. pekar alla mot samma generella slutsats. Det skulle vara enormt osannolikt att vi skulle se en sådan oberoende konvergens av belägg mot just Big Bang modellen om denna var falsk, så vetenskapen drar den provisoriska slutsatsen att Big Bang modellen är den bästa modell som just nu finns tillgänglig och därför accepteras denna tentativt. Detta har dock inte stoppat forskare för att försöka hitta sätt att förbättra denna modell, eller konstruera nya modeller som förklarar saker som Big Bang modellen inte gör.

    Argumentet för Big Bang modellen (och för alla vetenskapliga modeller) är med andra ord inte argumentationsfelet ”affirming the consequent”, utan en slutledning till bästa förklaringen (inference to the best explanation): enkelt förklarat pekar oberoende belägg på samma generella slutsats och att modellen i fråga förklarar den experimentella data vi har bättre än någon annan känd modell, så därför kör vetenskapen på den som arbetsmodell för tillfället. Mer formellt är argumentet följande:

    P1. Om någon position P (t. ex. Big Bang modellen) förklarar evidensen E bättre än någon annan känd position, och om vi inte känner till någon annan position som förklarar bakgrundsdata B bättre än P, så har vi större anledning att hålla P än någon annan känd position.
    P2. P förklarar E bättre än någon annan känd position, och vi känner inte till någon annan position som förklarar B bättre än P.
    C1. Därför har vi större anledning att hålla P än någon annan känd position.
    P3. ~P (det vill säga att Big Bang modellen är i någon global mening felaktig) är en annan känd position.
    C2. Därför har vi större anledning att hålla P än att hålla ~P.

    I fallet kosmisk bakgrundsstrålning (CMBR) det här fallet bygger sin matematiska modell som då gör förutsägelser om bakgrundsstrålningens utseende (den ska vara storskaligt uniform med ha lokala fluktuationer och ha ett svartkroppsspektrum etc.). Om Big Bang modellen inte stämmer, finns det ingen anledning varför det ska förhålla sig på just detta sättet. Dessa förutsägelser är enormt precisa och utesluter de allra flesta möjliga empiriska resultat. Sedan jämför man dessa förutsägelser med empiri och når slutsatsen att de enormt precisa och våghalsiga förutsägelserna bekräftas av den experimentella data man erhållit. Detta i sig är endast en av pusselbit i det vetenskapliga argumentet för Big Bang modellen.

  3. Arne T skriver:

    Hej Emil!
    Jag tror att du missförstår det jag skriver. Jag ifrågasätter inte Big bang, jag ifrågasätter de argument som vissa för fram som stöd för Big bang. Vi ser faktiskt ut att vara överens i sak, nämligen:

    1. Argumentet jag beskrev ovan är ett exempel på ett argumentationsfel.
    2. Det måste till fler argument för att en slutsats skall vara trovärdig.
    3. Big bang är en provisorisk arbetsmodell (hypotes) och inte en förklaringsmodell (teori).
    4. Ditt argument kring vilken position som kan antas vara mer riktig än någon annan ser ut att vara logiskt korrekt.

    Vad vi däremot ser ut att ha olika åsikter kring är följande:
    1. Big bang-teorin förutsäger ingen bakgrundsstrålning (CMBR), du utgår från att den gör det men du har inte lämnat någon förklaring till varför så skulle vara fallet. Sanningen är att de faktiska beräkningar som gjorts kring CMBR genom åren har divergerat kraftigt.
    2. Av denna anledning kan det vara intressant att veta att de beräkningar som det redogörs för ovan faktiskt är utförda med facit i hand. Det skulle alltså vara mycket konstigt om beräkningarna inte gav stöd för Big bang.
    3. Ett antal alternativa förklaringar till CMBR existerar.
    4. Det är därför viktigt att komma ihåg att Big bang-teorin inte skulle falsifieras om CMBR visar sig vara något annat än en rest från Big bang.
    5. Senare tids forskning kring samma data från COBE och WMAP ser faktiskt ut att direkt motsäga teorin att CMBR är en rest från Big bang. Se t.ex här och här.

  4. Emil Karlsson skriver:

    Det är ingen seriös forskare som hävdat argumentet du har lagt upp i början. Det är som bäst en förvirrad halmgubbe. Inom naturvetenskapen så sysslar man med slutledningar till bästa förklaringen, ett sammanstrålade av induktioner, om man så vill. Detta i sig gör inte naturvetenskapen till mer osäker, faktum är en sådan sammanstrålade oerhört starka belägg för en vetenskaplig slutsats. Det är därför din föreställning av Big Bang modellen ”endast är en hypotes, snarare än förklaringsmodell” är felaktig. En vetenskaplig teori brukar definieras som en väl underbyggd förklaringsmodell till ett naturligt fenomen som innehåller slutledningar, lagar, fakta och testade hypoteser. Den nuvarande Big Bang modellen passar ypperligt enligt denna definition. Sedan bör det tilläggas att alla vetenskapliga förklaringsmodeller, från genetik till kosmologi är provisoriska i betydelsen att de måste modifieras om evidensen skulle kräva det. Detta betyder dock inte att de på något sätt är osäkra eller tvivelaktiga; tvärt om. Det är ett uttryck för vetenskapens ödmjukhet inför det okända.

    Det inses lätt varför Big Bang modellen förutsäger en specifik CMBR (och till och med specifika fluktuationer i denna, men mer om det nedan). Enligt modellen så var universum mycket mindre, tätare och varmare i det förflutna och att universum har expanderat sedan dess. Det var, enligt modellen, så genomgående varmt att inte ens atomer kunde existera. När det blev kallare (på grund av expansion) så kunde t. ex. elektroner och protoner kondensera till atomer. Detta tillät elektromagnetisk strålning i form av fotoner att kunna passera genom stora områden utan att interagera med materia. När sedan expansionen skedde mycket snabbt så betyder det att den kosmiska bakgrundsstrålningen borde finnas i alla riktningar och att den borde vara mycket kall. Man kan utifrån modellen beräkna hur kall denna bör vara och resultaten passar mycket väl med den experimentella data som funnits. Vi observerar med andra ord ett exakt svartkroppsstrålning med en temperatur på 2.73 K.

    Du hävdar att beräkningarna är utförda efter experiment som mäter den kosmiska bakgrundsstrålningen, men en kort överblick av vetenskapshistoria motsäger denna tesen. Den kosmiska bakgrundsstrålningen och dess storlek förutsades av bland annat fysikern Gamov redan 1948. Mätningar av denna skedde först 1965 av Dicke och Wilkinson. På samma sätt håller din invändning att beräkningar och förutsägelser har varierat inte måttet. Beräkningarna har oftast legat mellan 1-5 Kelvin, vilket är ganska precist. Det är dessutom värt att påpeka att dessa förutsägelser och beräkningar är och var beroende av värdet på vissa kosmologiska parametrar, som t. ex. Hubbels konstant, vars precisa värde inte var känt vid tiden för förutsägelserna. Detta förklarar felmarginalerna. Nu inses det lätt att om t. ex. bakgrundsstrålningen visade sig var 100, 250 eller 500 Kelvin, så skulle Big Bang modellen ha varit i stor fara för falsifiering. Dessutom är det värt att poängtera att det inte finns några som helst problem att modifiera sin förklaringsmodell efter evidensen, om det så skulle krävas. Dödssynden i sammanhanget är snarare att försöka modifiera evidensen efter sin förklaringsmodell.

    Du hävdar vidare att alternativa tolkningar till den kosmiska bakgrundsstrålningen existerar och det stämmer, men dessa är problematiska och kan inte förklara andra evidens för Big Bang modellen. Det räcker alltså inte att hitta på diverse rationaliseringar för experimentell data för att förklara bort deras stöd för Big Bang modellen; det måste finnas en konvergens av evidens för en alternativ modell och denna alternativa modell måste förklara den experimentella data bättre än Big Bang modellen för att den ska kunna ta över.

    I din kritik mot att kosmiska bakgrundsstrålningen är evidens för Big Bang modellens hänvisar du till en populär nyhetssida på internet och en ensam artikel. Problemet är att en enskilt studie inom naturvetenskapen inte demonstrerar något, utan man måste leta efter många olika studier som pekar åt samma håll, för en enskilt studie kan vara bristfällig. Dessutom så stödjer artikeln inte din position då den diskuterar Sunyaev-Zel’dovich effekten. Kommer du ihåg att jag nämnde fluktuationer i bakgrundsstrålningen ovan och att fotoner efter kondensationen av elektroner och protoner till atomer kunde passera genom stora områden utan att interagera med materia? Det visar sig att detta endast gäller i den största majoriteten av tillfällen, men det finns få undantag. Regionerna runt massiva klusters av galaxer innehöll fortfarande varm, joniserad gas. Den är så varm att elektroner gör sig med relativistiska hastigheter. Då denna gasen innehåller fria joner kan de mycket lättare interagera med fotoner. Det uppskattas att ungefär 1% av CMBR fotoner som rör sig genom denna gas kommer att interagera med den. Då fotonerna har mindre energi än elektronerna, så kommer kollisionerna att överföra en del extra energi till elektronerna (tänk dig att du krockar en biljardboll som rör sig snabbare med en som rör sig saktare) enligt enkla fysikaliska principer (i det här fallet den inverterad Comptoneffekten). Detta betyder att CMBR spektrat har fluktuationer om man tittar på CMBR i riktningen mot dessa galaxhopar, vilket är precis det vi vanligtvis ser.

    Lieu föreslår dessutom en alternativ tolkning till sina resultat, nämligen att galaxhoparna själva sänder ut mikrovågor antingen från en inbäddad punktkälla eller från en gloria av material (som är en del av hoparnas omgivning) sänder ut mikrovågor och att mer forskning behövs för att hans studie inte kontrollerade för denna störfaktor. Din slutsats att detta därför är oförenligt med positionen att CMBR är en relik av Big Bang är minst sagt överdriven. Dessutom så har forskare i år hittat fler ”skuggor” med bättre teknik, så resultaten från den studie du hänvisade till kunde inte upprepas.

  5. Arne T skriver:

    Hej igen, Emil!
    Då är vi alltså överens om följande:
    1. Big bang-modellen är en provisorisk och tillfällig arbetsmodell under ständig förändring. Du kallar detta för en teori, jag kallar detta för en hypotes.
    2. Historiska fakta visar att den kosmiska bakgrundsstrålningen var känd och förutsagd innan Big bang-modellen utvecklades.
    3. Big bang-modellen har vid flera tillfällen justerats så att den bättre förklarar den uppmätta strålningen.
    4. Du påstår mot bakgrund av dessa fakta att Big bang förutsäger den kosmiska bakgrundsstrålningen. Jag håller tyvärr inte med dig i din slutsats.

  6. Johnny Lilja skriver:

    Arne T verkar ha lite svårt att förstå skriven text. Gamow förutsade bakgrundsstrålningen (som en följd av big bang) 1948. Bakgrundstrålningen upptäcktes på 60-talet. Big bang är således inte en konstruktion för att förklara bakgrundsstrålningen. Arne Ks påstående nr 2 här ovan är helt enkelt osanning och inte alls i enlighet med vad Emil skriver. Slutligen Arne, är slutsatsen att Big bang förutsäger den kosmiska bakgrundsstrålningen inte Emils utan vedertagen vetenskap sedan långt tillbaka.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *