Första delen: Missförstånd kring människans evolution

I en kommentar på Newtonbloggarens sida skriver Thomas Schwartz:

Om människor fick svansar så skulle detta inte vara ett bevis på evolution eftersom andra primater har svans?

Så här svarar Newtonbloggaren och tillika NO-läraren Johannes Axelsson:

Haha! Snygg fråga du försöker snärja mig med, Thomas.

Om jag svarar ”nej det är inte ett bevis på evolution” så har jag sagt emot mig själv. Om jag svarar ”ja det är ett bevis på evolution” så har jag istället sagt att människor och primater är släkt.

Vidare skriver han att man måste acceptera att människor och primater är släkt för att kunna svara på frågan, vilket Axelsson alltså inte gör. Att ifrågasätta att människan är en primat, skapar ett stort problem när man klättrar uppåt i hierarkin. Är människan ett däggdjur? Om så, samsas vi i samma grupp som apor, hundar, katter och hästar. Och många fler.

Så hur förhåller sig egentligen apor till människor? Eller snarare: Hur förhåller sig egentligen andra apor till människor? Så här skriver Emil Viktor Nilsson:

När biologer sorterar alla arter som finns så gör man det med ett system av lådor i lådor. Tänk dig att vi har alla människor i en låda. Den lådan kan man lägga tillsammans med en låda som innehåller schimpanser, en som innehåller bonobos, en med gorillor, en med orangutanger. Den stora lådan kan vi kalla människoapor. Därför är vi människor också människoapor. Sedan kan vi ta lådan med alla människoapor och lägga i en ännu större låda. Där trängs vi med lådor där alla andra apor finns. Därför är vi människor inte bara människoapor, vi är apor också, rent biologiskt. Vi har alltså inte utvecklats från apor, vi är apor.

Nilssons text är del ett i en serie om missförstånden kring människans evolution. Del 1 finns att läsa här.

Det här inlägget postades i Vetenskap. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *