Skapelsetro och moral

Idag publicerar vi en ny artikel om skapelsetro och moral.

Det här inlägget postades i Vetenskap. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Skapelsetro och moral

  1. Thomas skriver:

    Vilse i tro!
    – Meningen med livet är fördold med avsikt om du förnekar din Gud, men av nåd kan dina ögon öppnas om du ödmjukar dig inför din Skapare.
    – Ingen frälst genom Jesus Kristus är ensam, inte ens om du befinner dig på en öde ö. Däremot om du förnekar Gud, då är du sannerligen ensam, även om du bor mitt i en storstad, vilket nog så många så väl känner till.
    – Det finns inga bevis att man förlorar medvetandet när man dör, tvärtom finns det oräkneliga vittnesbörd på det motsatta.
    /Thomas

    • Anders Åberg skriver:

      Döda människor pratar inte Thomas….
      Nära döden upplevelser kan förklaras av vetenskapen.
      Dina sk, vittnesmål existerar inte.

      • Thomas skriver:

        Men de talar och berättar om de återvänder till livet från döden.
        Vittnebörden är fler än man tror och ännu fler som inte vill berätta av ren och skär skam.

        Jag kan rekommendera ”Proof of Heaven” av hjärnkirurgen Eben Alexander, M.D. eller mer lättillgängligt ”Jeff Markin Story” på nätet om man inte tror på det som är återgivet i Bibeln.

  2. Christer Brodén skriver:

    Jaha, nu har ni två saker att vara oense om: A) Finns Gud? och B) Finns det ett självständigt existerande medvetande? För att kunna besvara frågorna logiskt och förnuftigt skall ni först bara definiera begreppet Gud och begreppet medvetande.

    En exakt definition av Gud är viktig: Ateister bruka säga, att de inte tror på ”kosmiska makter”. Men det uttrycket är aposteln Paulus ord för avgudar, så det låter mest religiöst och fromt, när de säger så.

    Det Thomas tar upp i slutet är väl NDU, out of body-experiences. Existerande vittnesmål kan inte nedvärderas lägre än till betyget ”otillräckliga”. Förklaringarna är än så länge ett antal hypoteser.

    Men jag anar uppgivenhet bakom svaren, så jag vet inte, om jag vågar fråga om den exakta skillnaden mellan Gud och en kosmisk makt. En logisk och begriplig förklaring.

    Jag brukar presentera mig med mitt första blogginlägg: ”Hur ser blicken ut”, och hur låter den? De gamla föreställningarna om medvetandet är en del av vår kulturhistoria.
    https://christerbroden.wordpress.com/2013/11/20/197/

    • Anders Åberg skriver:

      Jag tror ju att övernaturliga väsen uppkom i Homo Sapiens hjärnor på jägar/samlarstadiet, som ett resultat av vår inbyggda nyfikenhet och vilja att kunna svara på svårförklarliga saker. Gemensam tro på olika väsen som kanske kunde hjälpa till i svåra situationer blev antagligen en gruppsammanhållande faktor och dom grupper som höll ihop bäst hade sannolikt en överlevnadsfördel. Så kanske har vi rentav en genetisk dragning åt sådana förklaringar, olika stark hos olika individer. Vi ser ju än idag tydlig hur en gemensam gud kan bidra till att hålla ihop grupper och hela nationer. Gud är då gemenskap, tradition och trygghet i första hand. Antagligen nöjer sig väldigt många religiösa människor med det. Man tror på det man fått sig itutat som barn och som alla andra tror på, utan att reflektera så mycket över det.
      I ett sekulärt land som Sverige är inte tron självklar längre och diskussioner som denna antagligen vanligare än i t.ex. dom flesta utvecklingsländer där oftast religionen har ett mycket starkare grepp om folk.
      Gud blir då en reell högst världslig makt i dom samhällen där religionen är stark, men i t.ex. vårt land mer en sträng låtsaskompis hos ett antal enskilda individer.
      Kosmisk makt är för mig fysikens lagar, men för Thomas antagligen guds skaparkraft. Om Gud finns och är allsmäktig, alltid har funnits, står utanför tid och rum osv. så är det väl han som är den kosmiska makten.

      • Christer Brodén skriver:

        Jag tvivlar på gemensamheten i tron. Vi har alltid haft olika förutsättningar, inte minst när det gäller att tänka, och därför finns både diakoni och halshuggning. Därför finns också alla motstridiga gamla texter.

        Skillnaden mellan religion och religion kan vara som mellan filosofi och tvånget att undvika trampa på gatstenarnas skarvar.
        Det vi säger om religion är därför alltid fel, även om det ibland blir rätt och t.o.m riktigt klyftigt.

        • Anders Åberg skriver:

          ”Det vi säger om religion är därför alltid fel, även om det ibland blir rätt” hmm, inte säker på att jag förstod det där, men iallafall, jag slog inte ihop alla religionerna till en. Grupper och nationer har ibland en gemensam tro eller åtminstone en dominerande tro och det verkar uppenbart att den är en stor del i hur gruppens/nationens medlemmar identifierar sig själva och lika uppenbart skapar den gruppsammanhållning. Säkert finns det individuella tolkningar och tillämpningar inom grupperna, men en del av dom är ju mycket stränga. Vi hade husförhör i Sverige en gång och i vissa muslimska länder finns det t.om. religiös polis.

        • Thomas skriver:

          Lägg en världskarta på bordet och sätt en flagga på varje kristet land. Jämför sedan alla länders samhällssystem och levnadsvillkor i ett historiskt perspektiv.

          • Anders Åberg skriver:

            Om du gör det så kan du också tänka på att det land som mördar och förstör mest utanför sina egna gränser utan att vara anfallet är det största kristna landet USA.

          • Thomas skriver:

            Roligt att vi kan vara överens någon gång. :)

            Vändpunkten för USA var redan vid det spansk-amerikanska kriget 1898, när republiken definitivt bröt Monroedoktrinen.

            Nu påminner tyvärr UZA mest om romarriket, både politiskt och militärt, men även moraliskt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *