De senaste rönen om icke-kodande DNA

av Dan Larhammar, 2007

Några dramatiska förändringar i vår kunskap om icke-kodande DNA har inte inträffat, även om vi naturligtvis även fortsättningsvis kommer att upptäcka att enstaka repeterade element här och där har betydelse för genreglering. Den viktigaste kunskapen som genom-projekten givit är, som jag skrev i den artikel du citerar, att ca 4% verkar vara betydelsefullt, förmodligen för genreglering. Därtill ska läggas en del indirekta effekter som att upprätthålla lämpliga avstånd mellan gener och mellan regulatoriska element och gener.

Repeterat DNA som de transposoner som beskrevs i Nature-artikeln härom veckan kan bäst beskrivas som parasitiskt DNA, liksom många andra typer av repeterat DNA. Många sådana enheter liftar med arvsmassan hos mängder av arter. Repeterat DNA orsakar en hel del störningar i kromosomernas funktioner men kan också vara tämligen harmlösa. Enstaka repetitionsenheter kan påverka intill-liggande geners funktioner, det finns en rad exempel på detta. Tänk dig att 1 miljon s.k. Alu-element (300 baspar vardera) sprids ut i människans arvsmassa (så som faktiskt skett under primaternas evolution) – det vore ytterst osannolikt att inget av dem skulle ha några konsekvenser alls. Men från detta till att säga att samtliga Alu-element har specifika funktioner vore en vådlig extrapolering. Dessutom finns det hundratals om inte tusentals Alu-element som varierar mellan individer: några av oss har dem, andra inte.

Experiment har gjorts där en lång sträcka utan kända gener eliminerades ur musgenomet utan synbara konsekvenser. Det kan dock vara svårt att utesluta subtila effekter på beteende så det går inte att från detta experiment utesluta att den aktuella DNA-sträckan ändå kan ha viss funktion.

Av skäl som dem jag har nämnt brukar jag oftast undvika ordet skräp-DNA och i stället tala om icke-kodande DNA. Som du säkert noterade så finns ordet skräp-DNA inte med på min webbsida om evidens för evolutionen. Jag har dock använt det i en del populärvetenskapliga sammanhang och exempelvis i min debatt med Göran Schmidt.

Pseudogener utgör dock utmärkta exempel på skräp-DNA men som så ofta finns det några enstaka undantag som tycks kunna ha reglerande funktioner.

Artikeln är publicerad här med vänligt tillstånd från Dan Larhammar.

Kommentarer inaktiverade.