Geologi & kreationism: Problemet som inte finns

av Antimonite

Dateringsteknik. Närmare bestämt radioaktiva isotoper är ämnet för den tredje temaposten om geologi och kreationism. Dessa tillskrivs mycket liten trovärdighet av kreationister (utom när det passar för att datera kyrkoreliker osv). Man påtalar dels medfödda fel i tekniken och dels att vetenskapen ofta får olika resultat på samma objekt som ska dateras. Det finns ingen större poäng för mig att gå igenom fysiken bakom radioaktiva isotoper. Den går att finna information om på massor av goda ställen. Oftast skriver t om kreationisterna rätt formler på sina sidor. Men man behöver inte djupdyka i fysiska formler för att se felen i kreationisternas resonemang och det att lista formler ger bara skenbar trovärdighet. Nej felet i kreationisternas resonemang bygger på två saker jag istället ska fokusera på. Två enkla premisser som deras resonemang och kritik av mätmetoderna står och faller med.

Den primära bristen i resonemanget ligger kring påståendet och antagandet att vetenskapen inte känner till källkritiska problem med dateringstekniker. Detta resonemang för man eftersom det gör sig bra retoriskt inför de man predikar för. Kan man fördumma eller åtminstone skapa en slags konspiration av elaka vetenskapsmän som ljuger så vinner man massor av sympati hos en publik som överlag redan hyser stora komplex och ogillande gentemot vetenskapen.

Självklart känner vetenskapen redan till de källkritiska problemen – det är ju vetenskapen som upptäckt dem och kartlagt dom och inte alls några kreationistiska hemsidesnickrare. En vanlig grundkurs i geofysik på universitetet lär dig inte bara hur metoderna fungerar, den lär dig allt om dess problem, mycket mer ingående än någon kreationistisk hemsida eller pamflett lyckas med. Den lär dig också framförallt om hur man undgår dessa problem. Så konspirationen finns bara i kreationisternas fantasi. ALLA geofysiker känner till allt om problemen eftersom det är geofysikerna som upptäcker problemen, inte kreationisterna. Kreationisternas pseudovetenskapsförespråkande polemiker försöker tillskriva sig en ära som inte är deras och sen som om det inte vore illa nog påstå att vetenskapen inte tar hänsyn till det. Man ljuger alltså dubbelt upp. En tydligen helt ok sak att göra som kreationist. Ok, alla ljuger såklart inte, de flesta som tror på kreationismens påståenden vet inte bättre helt enkelt. Men kärnan i deras pseudovetenskapsförespråkande "tänkare" är absolut ohederliga eftersom dessa tveklöst måste ha konfronterats med såpass mycket kunskap om geofysik att de väljer att bortse från det som geofysiken faktiskt säger. Lögnare alltså eftersom de påstår att vetenskapen säger X när vetenskapen säger Y.

Den andra saken man nämner är att man påstår att vetenskapsmän väljer ut de resultat som de tycker passar dvs förtalet av vetenskapsmännen görs ännu djupare. Och på den punkten har de såklart rätt. Men inte på det sättet kreationisterna tror. Vetenskapen väljer ut det resultat som är statistiskt säkerställt som vinnande. Om man ska datera en ny lagerföljd så tas flertalet prover. Låt oss säga att man tar 20 prover och 19 prover ger en liknande datering, då utgår man från att de 19 proverna stämmer och inte det 20e avvikande. och då skapar man en datering som ger en ålder inom det tidsspann som de 19 liknande ger.

Det är så här avvikande resultat ser ut i proportionerna. Det handlar inte om att 20 dateringar visar 20 helt olika resultat och att vetenskapsmannen väljer det enda man känner för att välja helt godtyckligt. Men när man läser på kreationisters hemsidor och deras kritik av radioaktiva dateringsmetoder så kan man lätt få intrycket av att resultat väljs på måfå utifrån preferenser som vetenskapsmannen hade från början. Man talar ofta om att vetenskapsmannen X kom fram till resultat B och vetenskapsmannen Y kom fram till resultat A. Så är inte fallet. Inte i den skalan som kreationister hävdar sker sådana konflikter om dateringar. Och återigen är det så att om olika mätningar ger olika resultat och tvivel uppstår så noteras detta tvivel om dateringen ALLTID i rapporten så att forskarvärlden kan ta del av det. Kan man inte få fram ett resultat som håller så skriver man alltid ner det. Det finns inga konspirationer där detta struntas i för det skulle snabbt upptäckas av andra eftersom alla påståenden som tas på allvar i forskarvärlden alltid publiceras i tidsskrifter där resultaten granskas. En forskare som ljuger om sina resultat eller sysslar med selektiva urval av resultaten överlever sällan länge i den moderna vetenskapens rampljus. Informationsåldern tar effektivt död på fusk och lögn.

En annan viktig aspekt i det hela är att forskningen ju trots allt använder flertalet olika separata dateringsmetoder. Små enskilda mätningar kontrolleras sällan med olika metoder, men hela lagerföljder har granskats av flertalet forskare och med flertalet metoder. Dvs påståendet om att vi inte med säkerhet kan säga att det kambriska lagret har en datering mellan 542± 0.3 Ma till 488.3± 1.7 Ma är faktiskt inte alls sann. Vi kan däremot aldrig påstå att en enskild mätning på ett enda fossil i detta lager är säker.

Det är också därför som geofysiker daterat hela lager och att man därför arbetar med rätt stora marginaler i tidsspannet. En geofysiker eller t om 10 stycken kan säkert begå misstag. Men inte tusentals olika mätningar av tusentals olika geofysiker. Och som jag redan sa, det finns flera olika dateringstekniker vars resultat jämförs med varandra kring så stora saker som hela lagerföljder. Då förstår den rationelle individen att även om en metod har brister som alla då faller dit för som nyttjar den så blir det svårt att avfärda dess resultat om en helt annan metod kommer fram till samma. Oddsen för att två eller kanske så mycket som 10 olika mätmetoder kommer fram till samma tidspann helt av slump är väldigt dåliga. Det kan helt enkelt inte ske. Det förstår vem som helst som begriper det minsta om statistik att om tio personer räknar en hög med apelsiner och alla tio personer kommer fram till samma antal så lär det sanna antalet apelsiner inte kunna avvika nämnvärt från denna siffra.

Inte helt oväntat är det diskussioner om Grand Canyon och "olika dateringar" som man fokuserar mest på i den påhittade debatten. Att dateringar på lagerföljer på tusentals platser världen över också gjorts diskuteras däremot inte så gärna. Detta beror troligen på att den enorma mängden av entydiga och separat framtagna resultat om olika globala lagerföljder som faktiskt finns inte tjänar kreationisternas retorik. Om man kan hålla det hela till att handla om en enda plats och ett par olika dateringar gjorda av ett par olika forskare som visar på olika resultat kan man hålla liv i den konstgjorda debatten som aldrig egentligen existerat mer än i kreationisteras fantasi. Krymp skalan och kreationisternas retorik blir lite mer trovärdig. Dvs förljug verkligheten och du kan påstå precis vad som helst. Däri ligger grundsynen inom kreationismen på vad skildringen av verkligheten handlar om. De tror ju att vetenskapen gör det, alltså tycker de det är ok att själva tänja på allting så att det passar in i mallarna.

Forskningen är transparent idag. Ingen horder av elaka geofysiker har som mål att ljuga om några verkliga resultat och dateringteknikernas brister är väl kända och beaktade i alla analyser. Kreationister slår sig för bröstet och tror de är mer källkritiska än forskningen om dateringsteknikernas brister. I själva verket är de bara extremt okunniga och skryter lögnaktigt om upptäckten av problem som redan är lösta om de ens någonsin var ett problem till att börja med.

Och slutligen, en liten notis till de kreationister som ev undrar: Det finns ingen debatt i forskarvärlden om trovärdigheten i radioaktiva isotopers funktion som dateringsteknik. Ingen kontrovers. Lika lite som det skulle finnas en konspiration. Lika lite som evolutionsteorin utgör en kontrovers inom biologin utgör dateringsteknikernas trovärdighet en sådan inom geologin. Andelen människor med examen i geologi som verkligen tror på dravlet om felen i dateringstekniken och vetenskapliga konspirationer utgör inte ens promillen av promillen – detta för att det är lika odiskutabelt och tveklöst så som jordens sfäriska form. Så tveklöst att t om de som sover igenom hela sin utbildning till geologer begriper det oftast. Men det är klart, en och annan dåre i världen som tror att jorden är platt finns ju, så självklart finns det även en och annan dåre som ifrågasätter radioaktiva isotopers vetenskapliga värde trots att de faktiskt har läst fysik och borde förstå lite mer än de uppenbarligen inte gör. Människans dumhet är inte bevis för något annat än just det.

Textreferens geofysiken och vad den faktiskt uppenbarligen känner till:

Reynolds, J. M. 1996: Introduction to Applied and
Environmental Geophysics. 806 sid.

Artikeln är publicerad här med vänligt tillstånd från Antimonite.

Kommentarer inaktiverade.