Gransking av Göran Schmidts föreläsningar om skapelse och evolution

av Emil Karlsson

Den svenska kreationistföreningen Genesis har publicerat en video där Göran Schmidt försöker propagera för att många av de största och mest empiriskt välstödda förklaringsmodellerna som naturvetenskapen har är falska och att världen och alla organismer skapades ur intet för blott 6000 år sedan. Ett djärvt påstående av Schmidt, så man förmodar att han har starka rationella och/eller empiriska skäl för sin position. Låt oss ta oss en närmare titt på dessa och se om det ligger något i det hela.

I. Introduktion

Schmidt hävdar sig vara civilingenjör och att han både studerat biologi och varit lärare i naturvetenskap och matematik. I dag jobbar han som skolledare i Göteborg och har jobbat som detta sedan sex till sju år tillbaka. Han undervisar alltså inte längre. Syftet med denna text är att undersöka de argument som Schmidt tar upp. Läsaren uppmanas själv att läsa igenom denna text för att se vilken han eller hon anser är mest rationellt övertygande.

II. Totala självklarheter

Schmidt förklarar snart för åhörarna att det han ska prata om egentligen är "totala självklarheter" som han pratat om inför allt ifrån söndagsskolor till universitetsklasser. Han menar att det egentligen är samma saker han säger, men att man måste förmedla det på lite olika sätt beroende på vem som lyssnar; ibland är det nödvändigt att uttrycka sig med komplicerade begrepp för att människor ska kunna förstå. Han påpekar att detta är lite konstigt, men accepterar det sedan som ett faktum. Vad Schmidt kanske inte uppskattar är att anledningen att man använder begrepp som en del skulle tycka är konstiga inom naturvetenskap och matematik är på grund av precision och entydighet. Om jag skulle använda det engelska begreppet "NADH Dehydrogenase Complex", så skulle alla biologer förstå vad jag syftade på: nämligen ett speciellt proteinkomplex som dehydrogenerar (="tar bort väte från") en kemikalie som heter NADH. Med en korrekt användning av fackbegrepp så undviker man missförstånd och förvirring.

III. Konspirationen tar sin början…

Efter introduktionen avslöjar Schmidt titeln på sin föreläsning – Det här berättade inte mina lärare". Han antyder alltså att det finns en konspiration bland statliga skolor och speciellt biologilärarna där man systematiskt undanhåller barnen från andra perspektiv som de egentligen borde utsättas för. Man förmodar att det är detta perspektiv som han kommer att berätta om och detta kanske är anledningen till att han inte längre kan eller får undervisa.

Han väljer sina ord noga innan han börjar med sin utläggning där han hävdar sig utgå från "hur världen faktiskt är", men tyvärr hjälpte detta inte honom från att begå ett stort antal logiska felslut och faktafel. Om detta är för att Schmidt är oinformerad eller illvillig lämnar jag till läsaren att avgöra. Blott tre minuter in i hans föreläsning avslöjar han att syftet för denna föreläsning är att ge argument för att den kristna guden faktiskt finns. Han påpekar att för människor som växt upp som kristna så är detta kanske som att slå in öppna dörrar, men att det även finns människor som inte delar detta perspektiv. Han erkänner öppet strax efter att han inte anser att man kan argumentera fram människor till tro och att frågan om den kristna gudens existens inte i huvudsak är en intellektuell fråga, vilket borde ge läsaren en uppfattning om kvalitén på hans argument.

IV. Guldlock och de tre björnarna

Schmidt förklarar för sina åhörare att vårt solsystem har ett litet band där det inte är för kallt eller för varmt för att flytande vatten ska kunna förekomma och därmed liv skall kunna existera. Han antyder att detta inte kan förklaras ur ett vetenskapligt perspektiv och att det bara "råkar" vara så här och att vi helt enkelt "hade tur". Problemet är att vi inte bör vara överraskade över att vi bor på en planet som tillåter vår existens; det är endast på en planet med flytande vatten som vår sorts liv skulle kunna ha utvecklats från första början. Livet är anpassat efter sin miljö, inte tvärtom. Samma problem lider Schmidts nästa argument av; han menar att om jorden hade varit mer massiv, så hade organismer vägt för mycket för att kunna hålla sig uppe. Det är snarare så att det är endast planeter som är av en viss massa som vårt liv kan existera på. Hade det varit annorlunda, hade vi inte ens kunnat vara här och spekulera om det. Man har även på senare tid upptäckt att solens egenskaper inte alls är finkalibrerat för livet [1].

Det finns flera hundratals miljarder stjärnor i vår galax och flera hundratals miljarder galaxer i vårt universum. Många av dessa stjärnor har så kallade exoplaneter av olika storlek, lutning och form, så det är inte alls osannolikt att det skulle finnas planeter där vårt sorts liv kan existera och utvecklas. Carnegieinstitutionen uppskattar att det finns 100 miljarder jordlikande planeter bara i vår galax [2].

Det är här motsägelserna börjar hopa sig. Schmidt menar samtidigt att det är tur att vi haft de stora gasplaneterna så att vi inte blivit träffade av flygande kometer och dylikt, men samtidigt att vi har tur som har månen. Problemet är att månen är ett resultat av en liknande kollision med jorden. Han missar också att nämna att under sin historia så har jorden utsatts för många kollisioner med diverse olika typer av kometer och asteroider. Den senaste av de riktigt stora var den som slog ner i slutet av krita omkring 65 miljoner år sedan, som dödade stora delar av det liv som fanns på jorden [3]. Schmidt vet säkert om detta, men om man skulle nämna det skulle han säga emot en annan av sina övertygelser, nämligen tron på en ung jord som endast är omkring 6000 år gammal.

Det hävdas också att månen ensamt bär ansvaret för att livet i havet existerar, för om månen inte var på exakt det avståndet den är eller var exakt så stor som den är, så skulle haven vara tomt på syre. Själva existensen av cyanobakterier som existerat i flera miljarder år motsäger detta påstående. Detta kan dock inte Schmidt heller berätta, för då skulle han få överge sin tro på en ung jord. Han nämner inte heller att månen tidigare under livets existens har varit närmare jorden utan att allt liv i haven plötsligt dött ut. Det är också ett märkligt argument med tanke på att månen avlägsnar sig från jorden med en nutida hastighet på ungefär 3,8 centimeter per år [4], så månen har inte alltid varit på just det avståndet den varit nu och livet har inte tagit skada.

Schmidt försöker hävda att vid solförmörkelser så passar månen perfekt över solen, och att detta är ett belägg för kreationismen. Problemet är att månens avstånd till jorden varierar med ungefär 11% mellan den tidpunkt då månen är längst ifrån oss och tidpunkten då den är närmast oss [5] [6]. Detta beror på att månens bana runt jorden är elliptisk. Alltså så passar inte månen perfekt över solen för oss på jorden. Även om den gjorde det, så är det svårt att förstå varför det är relevant.

V. Finkalibrering eller uppklädd numerologi?

Ytterligare en motsägelse uppenbarar sig när Schmidt börjar prata om kosmologi. I förra sektionen så menade Schmidt att universum var så fientligt mot liv att en intelligent skapare bara måste existera. När han senare tar upp argumentet från finkalibrering så menar han i stället att universum är så finkalibrerat och välanpassat just för liv att en intelligent designer måste existera. Detta är en tämligen uppenbar motsägelse. Hur ska Schmidt ha det?

Det faktum att universum har konstanter som tillåter vår existens bör inte överraska någon; hade de inte haft konstanter som tillåtit liv på jorden, hade liv på jorden inte funnits och vi hade inte kunnat vara här och ställt frågan. Hade universum å andra sidan haft konstanter som hade förbjudit vår existens, då hade vi kanske varit berättigade att bli överraskade. Det finns öppna frågor i fysik och kosmologi men att kasta iväg den vetenskapliga metodiken och proklamera att den kristna guden gjort det är att ge upp. Det skulle kunna vara så att framtida upptäckter visar att många av konstanterna inte kan ha andra värden än vad de har, eller om de kan ha det, så är vissa kombinationer mer sannolika än andra. Det är vanligt att kreationister tar ett godtyckligt valt olöst problem inom naturvetenskapen och hävdar att den kristna guden är lösningen. Detta är logisk felslut som kallas "kunskapsluckornas gud".

Schmidt gör ett ganska vanligt misstag när han hävdar att konstanter som ljusets hastighet och Plancks konstant är finkalibrerade. Värdena på dessa konstanter beror godtyckligt på vilket enhetssystem som används och kan därför inte användas i detta argument. Endast dimensionslösa konstanter kan eventuellt hävdas vara finkalibrerade. Kontra Schmidt behöver man alltså inte uppfinna multiversum för att förklara situationen. Det är en rolig idé, men det är ett taktiskt beslut att ta upp just detta som exempel, när det finns andra, mer rimliga, fysikaliska modeller som försöker lösa problemet.

Fysikern Victor Stenger har visat att de fysikaliska konstanterna inte är så finkalibrerade som vissa kristna apologetiker tror att de är. Stenger simulerade 100 godtyckliga universum där fyra grundläggande fysikaliska konstanter varierades med tio tiopotenser runt deras existerande värde i vårt universum. I över hälften av de universum som simulerades så lever stjärnor minst en miljard år [7].

VI. Ett falskt dilemma

Schmidt går vidare och hävdar i linje med så många andra kreationister att det endast finns två alternativ för att förklara ovanstående punkter; intelligent design eller slump. Det finns dock ett tredje alternativ; ointelligenta naturliga processer som blandar nödvändighet och tillfällighet.

Hans lekmannakritik mot multiversteorin är därför irrelevant och man behöver inte åkalla multiversteorin för att förklara situationen. Här misshandlar han sannolikhetslära på samma sätt som kreationister ofta gör; går från osannolikt till att något inte kan ske i verkligheten. Problemet med det här är att astronomiskt osannolika händelser sker varje dag. Vad är exempelvis sannolikheten för att Göran Schmidt skulle existera? Att just den spermien skulle befrukta just det ägget? Den sannolikheten är oerhört liten. Vad är den kombinerade sannolikheten för att precis rätt spermie skulle befrukta precis samma ägg hos Schmidts förfäder ända tillbaka till de första människorna? Astronomiskt liten! Ändå så står Göran Schmidt framför oss. Astronomiskt osannolika händelser sker varje dag, hela tiden.

Schmidt avslutar denna del genom att hävda att det endast finns två möjligheter; tro på kreationism eller tro på ett oändligt antal icke-observerbara universa. Han drar slutsatsen att det i slutändan enbart handlar om tro. Som förklarats tidigare är detta ett logiskt felslut av typen falskt dilemma.

VII. Paleys poltergeist

Schmidt visar oss en bild på ett stenslott och säger att existensen av stenslottet i sig är ett bevis på att en intelligent designer har varit ansvarig. Han visar sedan en bild på en insekt och hävdar att i och med att insekten är så mycket mer komplex än ett sandslott, så borde insekten i sig själv vara ett bevis för en intelligent designer. Han jämför även med en liten robot som kan flyga. Schmidt ställer sig frågan varför vi inte kan dra samma slutsats om biologiska organismer som vi kan dra om mekaniska konstruktioner.

Problemet med att jämföra levande organismer med konstruerade mekaniska objekt är att levande organismer kan reproducera sig med variation och att olika varianter av dessa producerar mer avkomma än andra och kan därför undergå evolution. Det är alltså evolution, inte intelligent design, som förklarar biologiska organismers komplexitet. Det finns dessutom många exempel på dålig och suboptimal design, t.ex. den rekurrenta laryngeala nerven i däggdjur som beskrivs på följande sätt att av paleontologen Donald R. Prothero:

 "Ännu mer underligare är vägen den rekurrenta laryngeala nerven tar, som kopplar hjärnan till röstlådan och tillåter oss att tala. I däggdjur, så undviker nerven att ta en direkt rutt mellan hjärnan och halsen och går i stället ner i bröstet, loopar runt aortan nära hjärtat och sedan tillbaka till röstlådan. Detta gör den sju gånger längre än vad den behöver vara! För ett djur som giraffen, så går den upp och ner för halsen, så den är femton fot (fjorton fot längre än nödvändigt) lång. Inte bara är denna konstruktion slösaktig, det gör också att ett djur kan skada sig lättare. Naturligtvis så är det helt logiskt med denna absurda väg nerven tar ur ett evolutionärt perspektiv. Hos fiskare och tidiga däggdjursembryon så sitter prekursorn till den rekurrenta laryngeala nerven fast vid den sjätte gälbågen, djupt nere i baken och kroppsregionen. Fiskar har fortfarande detta mönster, men under senare delen av mänsklig embryologi, så modifieras gälbågarna till vävnad i vår halsregion och svalget. Delar av det äldre, fiskliknande cirkulatoriska systemet arrangerades om, så att aortan (också en del av sjätte gälbågen) flyttades bakåt i brösthålan och tog den rekurrenta laryngeala nerven (loopad runt den) bakåt också. (Donald R. Prothero, Evolution: What the Fossils Say and Why It Matters, 2007, sid. 37-38.)

Det finns dessutom många exempel på fossiler med intermediära egenskaper som tydligt pekar på evolution från tidiga primater till människor, bl.a. Australopithecus afarensis, Australopithecus africanus, Australopithecus ramidus, Australopithecus garhi, Australopithecus anamensis, Australopithecus robustus, Australopithecus boisei, Australopithecus aethiopicus, Homo habilis, Homo erectus, Homo georgicus, Homo floriensis, Homo rudolfensis, Homo heidelbergensis, Homo ergaster, Homo neandertalensis och Homo sapiens.

Fossiler som visar på övergången från primitiva käklösa fiskar till hajar, rockor, ampfibier och liknande inkluderar bl.a. Cladoselache, Tristychius, Ctenacanthus, Paleospinax, Spathobatis, Protospinax, Acanthodians, Canobius, Aeduella, Parasemionotus, Oreochima, Leptolepis, Cheirolepis, Osteolepis, Eusthenopteron, Sterropterygion, Eusthenopteron, Panderichthys, Elpistostege, Eusthenopteron, Obruchevichthys, Hynerpeton, Acanthostega, Ichthyostega, Pholidogaster, Pteroplax, Dendrerpeton acadianum, Archegosaurus decheni, Eryops megacephalus, Trematops, Amphibamus lyelli, Doleserpeton annectens, Triadobatrachus, Vieraella och Karaurus.

Övergångsfossiler från amfibier till första reptiler inkluderar bl.a. Proterogyrinus, Limnoscelis, Tseajaia, Solenodonsaurus, Hylonomus, Paleothyris, Captorhinus, Scutosaurus, Deltavjatia vjatkensis, Proganochelys, Hylonomus, Paleothyris, Petrolacosaurus, Araeoscelis, Apsisaurus, Claudiosaurus, Planocephalosaurus, Protorosaurus, Prolacerta, Proterosuchus, Hyperodapedon, Trilophosaurus, Captorhinus, Protocaptorhinus, Eocaptorhinus och Romeria.

Övergångsfossiler från synapsreptiler till primitiva däggdjur inkluderar bl.a. Paleothyris, Protoclepsydrops haplous, Clepsydrops, Archaeothyris, Varanops, Haptodus, Dimetrodon, Sphenacodon, Biarmosuchia, Procynosuchus, Dvinia, Thrinaxodon, Cynognathus, Diademodon, Probelesodon, Probainognathus, Exaeretodon, Oligokyphus, Kayentatherium, Pachygenelus, Diarthrognathus, Adelobasileus cromptoni, Sinoconodon, Kuehneotherium, Eozostrodon, Morganucodon, Haldanodon, Peramus, Endotherium, Kielantherium, Aegialodon, Steropodon galmani, Vincelestes neuquenianus, Pariadens kirklandi, Kennalestes, Asioryctes, Cimolestes, Procerberus och Gypsonictops [8].

 Webbsidan Evidence for Evolution sammanfattar de empiriska beläggen för evolution

Nothing in the real world can be proved with absolute certainty. However, high degrees of certainty can be reached. In the case of evolution, we have huge amounts of data from diverse fields. Extensive evidence exists in all of the following different forms (Theobald 2004). Each new piece of evidence tests the rest.

– All life shows a fundamental unity in the mechanisms of replication, heritability, catalysis, and metabolism.

– Common descent predicts a nested hierarchy pattern, or groups within groups. We see just such an arrangement in a unique, consistent, well-defined hierarchy, the so-called tree of life.
 
– Different lines of evidence give the same arrangement of the tree of life. We get essentially the same results whether we look at morphological, biochemical, or genetic traits.

– Fossil animals fit in the same tree of life. We find several cases of transitional forms in the fossil record.

– The fossils appear in a chronological order, showing change consistent with common descent over hundreds of millions of years and inconsistent with sudden creation.

– Many organisms show rudimentary, vestigial characters, such as sightless eyes or wings useless for flight.

– Atavisms sometimes occur. An atavism is the reappearance of a character present in a distant ancestor but lost in the organism's immediate ancestors. We only see atavisms consistent with organisms' evolutionary histories.

– Ontogeny (embryology and developmental biology) gives information about the historical pathway of an organism's evolution. For example, as embryos whales and many snakes develop hind limbs that are reabsorbed before birth.

– The distribution of species is consistent with their evolutionary history. For example, marsupials are mostly limited to Australia, and the exceptions are explained by continental drift. Remote islands often have species groups that are highly diverse in habits and general appearance but closely related genetically. Squirrel diversity coincides with tectonic and sea level changes (Mercer and Roth 2003). Such consistency still holds when the distribution of fossil species is included.

– Evolution predicts that new structures are adapted from other structures that already exist, and thus similarity in structures should reflect evolutionary history rather than function. We see this frequently. For example, human hands, bat wings, horse legs, whale flippers, and mole forelimbs all have similar bone structure despite their different functions.

– The same principle applies on a molecular level. Humans share a large percentage of their genes, probably more than 70 percent, with a fruit fly or a nematode worm.

– When two organisms evolve the same function independently, different structures are often recruited. For example, wings of birds, bats, pterosaurs, and insects all have different structures. Gliding has been implemented in many additional ways. Again, this applies on a molecular level, too.

– The constraints of evolutionary history sometimes lead to suboptimal structures and functions. For example, the human throat and respiratory system make it impossible to breathe and swallow at the same time and make us susceptible to choking.

– Suboptimality appears also on the molecular level. For example, much DNA is nonfunctional.

– Some nonfunctional DNA, such as certain transposons, pseudogenes, and endogenous viruses, show a pattern of inheritance indicating common ancestry.

– Speciation has been observed.

– The day-to-day aspects of evolution — heritable genetic change, morphological variation and change, functional change, and natural selection — are seen to occur at rates consistent with common descent. [9]

VIII. Intuitioner och citat ur sitt sammanhang

Schmidt går vidare och citerat Francis Crick ("biologer måste konstant hålla i åtanke att vad de ser inte är designat utan snarare evolverat") samt Richard Dawkins ("levande materia förmedlar en mäktig illusion av avsikt och design") och försöker genom detta ge intrycket av att biologer lever i självförnekelse. Problemet är att dessa citat är tagna ur sina sammanhang. Om man titta närmare på vad det är som menas, så kanske vi kan förstå situationen bättre.

Om vi titta på landskapet runt omkring oss kanske vi förundras över hur tillplattat det är. Det är inte långt från detta att dra slutsatsen att jorden faktiskt är platt. Men när vi tillämpar den vetenskapliga metoden så kommer vi fram till att jorden snarare är klotformad än platt. Bordet vi sitter och äter lunch på ser ut att vara ett kontinuerligt stycke av trä. Men när vi observerar bordet i ett elektronmikroskop ser vi att det består av små och diskreta atomer. Om vi tittar på solens bana över himlen så ser det ut som att solen kretsar kring jorden. Faktum är dock att det är jorden som kretsar kring solen. På samma sätt verkar det som att biologiska organismer är skapade för ett syfte, men en mer noggrann observation av situationen leder till en annan slutsats, nämligen evolution. Endast evolution, inte kreationism, kan förklara de många exempel av dålig design som finns i organismvärlden.

Intuitionen säger oss att jorden är platt, att atomer inte finns, att solen kretsar kring jorden och att alla organismer är skapade. Vetenskapen säger att jorden är klotformad, att atomer finns, att jorden kretsar kring solen, och att organismers adaptationer och mångfald är ett resultat av evolution.

Man måste gå bortom subjektiv intuition och använda den vetenskapliga metoden om man är intresserad av hur verkligheten egentligen förhåller sig, annars riskerar man att falla för kognitiva biaser. Vetenskapsmän måste konstant vara på sin vakt mot mänskliga biaser för att kunna ta reda på vad som egentligen sker. Det är precis därför som experiment ska kunna återupprepas samt varför statistik och dubbelblinda tester finns. När dessa ignoreras så blir vetenskap pseudovetenskap. Att Schmidt försöker använda denna mänskliga svaghet som bevis för intelligent design är absurt.

IX. Maskiner, DNA och information

Schmidt jämför biologiska organismer med maskiner skapade av människan. Biologiska organismer kan dock reproducera sig med variation. Därmed kommer vissa organismer att vara mer lämpade för sin miljö och därmed selekteras av det naturliga urvalet.

Han hävdar också att det är en naturlag att information inte kan uppstå "av en slump" (= "utan en intelligens"). Talk Origins förklarar varför påståendet är felaktigt:

1. It is hard to understand how anyone could make this claim, since anything mutations can do, mutations can undo. Some mutations add information to a genome; some subtract it. Creationists get by with this claim only by leaving the term "information" undefined, impossibly vague, or constantly shifting. By any reasonable definition, increases in information have been observed to evolve. We have observed the evolution of – increased genetic variety in a population (Lenski 1995; Lenski et al. 1991) – increased genetic material (Alves et al. 2001; Brown et al. 1998; Hughes and Friedman 2003; Lynch and Conery 2000; Ohta 2003) – novel genetic material (Knox et al. 1996; Park et al. 1996) – novel genetically-regulated abilities (Prijambada et al. 1995) If these do not qualify as information, then nothing about information is relevant to evolution in the first place.

2. A mechanism that is likely to be particularly common for adding information is gene duplication, in which a long stretch of DNA is copied, followed by point mutations that change one or both of the copies. Genetic sequencing has revealed several instances in which this is likely the origin of some proteins. For example: – Two enzymes in the histidine biosynthesis pathway that are barrel-shaped, structural and sequence evidence suggests, were formed via gene duplication and fusion of two half-barrel ancestors (Lang et al. 2000). – RNASE1, a gene for a pancreatic enzyme, was duplicated, and in langur monkeys one of the copies mutated into RNASE1B, which works better in the more acidic small intestine of the langur. (Zhang et al. 2002) – Yeast was put in a medium with very little sugar. After 450 generations, hexose transport genes had duplicated several times, and some of the duplicated versions had mutated further. (Brown et al. 1998) The biological literature is full of additional examples. [10]

Det finns alltså många exempel på information som bildats av icke-intelligenta naturliga processer. Schmidt hade vetat detta om han gjort sig besväret att gå igenom den vetenskapliga litteraturen inom området.

X. Moral och mening

I slutet av sitt föredrag diskuterar Schmidt moralfilosofi och menar att ett evolutionärt perspektiv inte behandlar dessa. Evolutionsteorin beskriver dock endast livets biologiska mångfald och historia, och är inte någon moralteori eller meningsfilosofi. Det faktum att evolutionsbiologi inte behandlar dessa ämnen är ingen kritik mot evolution, precis som det inte är rimligt att kritisera atomfysiken för att den inte beskriver moral. Det är inte poängen; atomfysik beskriver atomer och evolutionsbiologi beskriver evolution, varken mer eller mindre.

XI. Slutsats

Göran Schmidt upprepar många av de traditionella kreationistiska argumenten utan originalitet; analogin med Paleys fickur, den s.k. Rare Earth-hypotesen, finkalibrering, bakterieflageller, DNA och information. Vid närmare granskning så håller inte dessa argument. Vidare så argumenterar Schmidt på ett sådant sätt att han rimligtvis bör känna till de vetenskapliga svaren på frågorna, men inte är villig att delge dessa till sin publik.

XII. Referenser

[1] http://www.newscientist.com/article/dn13956?feedId=online-news_rss20

[2] http://edition.cnn.com/2009/TECH/space/02/25/galaxy.planets.kepler/

[3] http://www.ucmp.berkeley.edu/education/events/cowen1b.html

[4] http://www.talkorigins.org/indexcc/CE/CE110.html

[5] http://www.talkorigins.org/faqs/moonrec.html

[6] http://www.nasa.gov/worldbook/moon_worldbook.html

[7] http://www.talkorigins.org/faqs/cosmo.html

[8] http://www.talkorigins.org/faqs/faq-transitional.html

[9] http://www.talkorigins.org/indexcc/CA/CA202.html

[10] http://www.talkorigins.org/indexcc/CB/CB102.html

 

Artikeln är publicerad här med vänligt tillstånd från Emil Karlsson.

Kommentarer inaktiverade.