Intellektuell på villovägar: ID-försvararen och filosofen Steve Fuller

av Erik Svensson

Alla ska veta att jag är en varm anhängare av att intellektuella och universitetsanställda engagerar sig i politisk debatt, och kommer ut från sina akademiska elfenbenstorn. Men det betyder långt ifrån alltid att resultatet blir lyckat. Det finns gott om intellektuella genom historien som har gjort katastrofala politiska ställningstaganden, bl.a. i Nazityskland mellan 1933-1945 då många forskare inom bl.a. medicin och genetik entusiastiskt stödde Adolf Hitlers judeutrotningsprogram. Dessa avskräckande exempel till trots bör ju intellektuella fortsätta att engagera sig i samhällsdebatten, men också vara beredda att utsättas för motiverad kritik när de trampar i klaveret och yttrar sig om saker och ting de uppenbarligen inte behärskar.

En sådan akademiker är filosofen och sociologen Steve Fuller, en på många sätt sympatisk och intressant figur som skrivit flera omtalade böcker, bl.a. ”The Intellectual”. Vid ett besök till Lunds Universitet för några år sedan höll Fuller en föreläsning på Filosofiska Institutionen, och politiskt förefaller han stå på vänsterkristen eller möjligtvis vänsterliberal grund. Steve Fuller är uppenbarligen djupt bekymrad över nyliberalismens härjningar, och talade med förfäran om Storbritanniens f.d. premiärminister Margaret Thatcher, ”Järnladyn”, och hennes sociala nedrustningspolitik. Det är lätt att sympatisera med en sådan uppfattning, i alla fall för mig.

Men sedan tar tyvärr mina sympatier för Steve Fuller tvärt stopp. I sin iver att bekämpa nyliberalism och rövarkapitalism har Steve Fuller gett sig på evolutionsteorin och den s.k. ”neodarwinistiska syntesen”, alltså sammansmältningen mellan Mendelsk genetik och Darwins selektionsteori. Fuller menar, på oklara grunder, att om principerna om naturlig selektion och slumpmässiga mutationer accepteras som vetenskaplig förklaring på livets uppkomst och utveckling så innebär det också att Margaret Thatcher och nyliberalerna får rätt och vi alla måste underkasta oss deras politiska systemskifte. Varför det, undrar jag stilla: en naturvetenskaplig teori är ju deskriptiv, inte normativ, och bara för att vi accepterar naturlig selektion som den enda kreativa evolutionära kraften bakom organismers anpassningar, så måste vi därmed inte bli någon slags cyniska socialdarwinister. Fuller gör, som så många andra välmenande vänsterintellektuella genom historien, sig skyldig till det ideologiska felslutet, alltså förkastar han vetenskapliga teorier och vetenskapliga fakta för att de är ideologiskt osmakliga, inte för att de är empiriskt dåligt förankrade.

Sorgligt nog har Steve Fuller nu blivit en slags modern ”Fellow Traveller” eller ”nyttig idiot” för den nykreationistiska rörelse som kallar sig för ”Intelligent Design”, förkortat ID, och som försöker föra in sin pseudovetenskapliga teori som ett ”alternativ” till den darwinistiska evolutionsteorin i de amerikanska skolorna. Steve Fuller var följdaktligen kallad som externt vetenskapligt ”expertvittne” i en amerikansk rättegång, där ID-förespråkarna led ett förnedrande nederlag: domstolen beslutade att det inte fanns någon som helst anledning att jämföra evolutionsteorin med ”Intelligent Design”, som inte var att betraktas som en vetenskaplig teori och följdaktligen inte skulle läras ut i delstatens biologiundervisning. Det är oklart varför vänsterympatisören Steve Fuller väljer att gå ihop med de högerkristna i USA och deras kampanj mot evolutionsteorin, men oavsett hans drivkrafter så fläckas onekligen bilden av honom. Här kan man läsa en svidande bokrecension av en av Fullers senaste evolutionskritiska böcker, och här är Fullers svar.

Steve Fuller framstår lite som av en modern ”Don Quijote” som slåss mot väderkvarnar, och som är fullkomligt övertygad om att den moderna evolutionsteorin är i grunden felaktig och inte kommer att överleva nästa decennium. Han hoppas nog förgäves, och det är rent önsketänkande från Fullers sida, enligt många. Fuller och den forskningsinriktning han representerar, ”Social Epistemologi”, har kritiserats hårt för att vara kunskapsrelativistisk, bl.a. av den ledande populationsgenetikern Michael Lynch som betecknar Fuller och hans rörelse som en ”fars”. Principerna om det naturliga urvalet är numera så massivt empiriskt väldokumenterade och kommer inte bara att försvinna för att Steve Fuller finner det naturliga urvalet osmakligt och obehagligt och önskar att vi inte ska tala om det. Inom evolutionsbiologin rör diskussionen sig i dag snarast om vilken betydelse deterministiska processer som selektion har, jämfört med mer stokastiska faktorer som genetisk drift och mutationer, och hur de olika evolutionära processerna interagerar med varandra. Ett framtida ”paradigmskifte” bort från neodarwinismen, om det kommer, lär knappast falsifiera naturlig selektion som en existerande evolutionär process, men kanske kommer att inkludera de epigenetiska och utvecklingsbiologiska processer som inte ingick i den neodarwinistiska syntesen som växte fram på 1930- och 1940-talen, och där arkitekterna hette Ernst Mayr, Theodosius Dobzhansky och George Gaylord Simpson. Precis som Newtons gravitationslagar inte försvann med Einstein, så har det naturliga urvalet inte försvunnit med Kimuras teori om neutral evolution på molekylärnivå.

Den välmenande vänstermannen Steve Fuller har därför blivit lurad, enligt min och flera andra kritikers uppfattning, eftersom ”Intelligent Design” inte är något annat än modern kreationism, uppiffad i mer smakfulla kläder. Jag har följdaktligen för några år sedan kallat ID-rörelsen för en ”Trojansk Häst” som syftar till att stärka religionens inflytande över samhället och som inte förtjänar att diskuteras som seriös vetenskap mer än andra religiösa utsagor från andra grupperingar. Det förtjänar återigen att understrykas, dessa dagar när naturvetenskapen befinner sig under attack från fler håll än från ID-förespråkare, och när klimatförnekare breder ut sig i den politiska debatten.

Artikeln är publicerad här med vänligt tillstånd från Erik Svensson.

Kommentarer inaktiverade.