John Conway's Game of Life
Professor John Horton Conway är en brittisk matematiker vid Princeton University, mest känd för sin uppfinning Game of Life (Life), som är en mycket enkel livssimulator. År 1970 presenterade Conway en implementation av Life tillsammans med en artikel där han förklarade spelets koncept. (Life är ett spel med utan spelare.)
Spelplanen består av en matris med punkter som kan vara tända eller släckta (0 eller 1). Spelet utspelar sig alltså på en 2-dimensionell yta. Tre regler appliceras gång på gång på punkterna (fortsättningsvis cellerna) i matrisen, så att de tänds eller släcks. För att spelet ska komma igång, måste man slumpa ut ett antal punkter på spelplanen. Reglerna som appliceras är följande:
1. En cell föds om den har tre grannar. (Eftersom detta utspelas på ett rutnät, kan en cell ha nio grannar.)
2. En cell dör om den har 0 eller 1 granne. Den dör även om den har 4 eller fler grannar.
3. En cell som har 2 grannar överlever. Alltså, en släckt ruta förblir förvisso släckt, men en tänd förblir tänd.
När dessa regler appliceras, formar cellerna strukturer. De instabila strukturerna försvinner, eftersom reglerna säger att celler med "fel" antal grannar dör. De flesta strukturer är instabila, och lever bara i några generationer. Vissa strukturer blir till enkla, stabila strukturer. Dessa strukturer kan förbli stabila för all framtid. Vissa strukturer blir avancerade. Det finns avancerade strukturer som kan konsumera enklare strukturer, ge ifrån sig ("skjuta ut") andra strukturer, och röra sig över spelplanet.
Spelet visar alltså strukturer som skapats genom att regler appliceras på en matris av tända och släckta rutor. De strukturer som överlever, är de strukturer som är bäst anpassade till miljön strukturerna existerar i. Miljön i detta fall är vår matris och de regler vi applicerar på cellerna. En förförande tanke är, att något intelligent har skapat de mest komplexa strukturerna, men precis som vi vet från naturen, är strukturer som får konstruera sig själv genom självreplikering, de mest avancerade strukturerna.
Det intressanta med Life är att vi känner till alla komponenter i spelet. Visst har en intelligent person skapat miljön (spelplanen och reglerna), men de tre reglerna vi applicerar på de slumpvis placerade cellerna, är inte på något vis en implementation av någon form av intelligens. Resultatet däremot, blir komplexa strukturer som tävlar på den begränsade spelplan vi tillhandahållit. Detta anspråk gör även evolutionsteorin. Vi har en befintlig miljö, vars ursprung kan förklaras av t.ex. kosmologin eller av Bibeln (beroende på om man är på jakt efter en vetenskaplig eller religiös modell), men miljön som sådan är en förutsättning för Life, precis som det är för evolutionsteorin.
Om du har Java installerat, kan du provköra Life online här.
Artiklar
Jag köper vingar för generna och flyger ut över Jura
En omöjlig logik
Intelligent skapelsetro: Bristande perspektiv
Livets uppkomst och djurens evolution
Intelligent Design - Om teorin som inte finns
Människan är bitvis ett fuskbygge
Kreationism och vetenskap
John Conway's Game of Life
Naturligt urval mot slump
Evolutionens gräns?
Debatten i VLT, hösten 2007
De senaste rönen om icke-kodande DNA
Evolution - så funkar det
Generna - ritningarna till allt levande
Hur gick det till?
Modern evolutionsforskning
Människans evolution
Ida är INTE länken mellan apa och människa
Fullständiga svaret på Sture Blombergs debattartikel
Om en insändare i Dagen
Vardagsforskning
Felaktiga påståenden på Genesis.nu
Granskning av Göran Schmidts föreläsningar om skapelse och evolution
Granskning av Skapelsetro.se
Geologi & kreationism: Synen på vår planet
Geologi & kreationism: Syndafloden
Geologi & kreationism: Problemet som inte finns
Geologi & kreationism: Tidsbegrepp
Geologi & kreationism: Vår farliga värld
Geologi & kreationism: Sprickor i tiden
Föreningen Genesis pseudovetenskaper
Bibeln och sedimentära bergarter
Datering och kreationism
Genesis.nu - Skapelsetro
Granskning av intelligentdesign.se
Kreationistdocenter på Newsmill
Molekylärbiologiska argument för evolutionsteorin
Myten om myten om människans evolution
Grattis Charles Darwin!
Nya fossilfynd och "felande länkar" mellan fiskar och landlevande ryggradsdjur
Vetenskapliga fakta och vetenskapliga teorier: Evolutionsteorin och "Intelligent Design"
Intellektuell på villovägar: ID-försvararen och filosofen Steve Fuller
Spännande evolutionsstudie på spiggar från UBC
Vad nytta gör en halv vinge?
Citat:
Australopithecus gick upprätt på samma vis som en modern människa. Detta framgår otvetydigt av anatomin, t.ex. bäckenets och knäledernas byggnad. Människan är, i motsats till människoaporna, kobent: lårbenen konvergerar mot knäna, medan skenbenen är lodräta. Foten kommer på detta vis mycket nära lodlinjen från tyngdpunkten. Apornas gång blir 'lunkande' eftersom deras tyngdpunkt måste förskjutas fram och tillbaka i sidled för varje steg. Vidare har Australophitecus liksom människan en S-formad kotpelare. Nackleden ligger på kraniets undersida, vilket visar att huvudet vilar på en lodrät hals. Allt detta verifierades på ett dramatiskt sätt genom upptäckten av fossila fotspår i Laetoli i Tanzania.Björn Kurtén
Om denna sida:
Evolutionsteori.se drivs av Anders Hesselbom och Johan Karlsson
Denna sida uppdaterade senast den 15 maj 2009.
940 besök sedan 2007-12-05
Design av Staffan Hesselbom