Kreationism och vetenskap
Darwin hade nog höjt sina buskiga ögonbryn och kliat sig i skägget i sin himmel om han hade fått veta att kreationismen, läran att allt levande har uppkommit genom ett gudomligt ingripande, håller på att få en renässans. Denna lära, som numera kallas intelligent design och som Darwin grundligt vederlade, har fått genomslag i USA där starka krafter vill införa den i biologiundervisningen jämte evolutionsläran.
Det som kännetecknar Darwins utvecklingslära är den starka empiriska förankringen. Darwin lade ner ett enormt arbete på att finna empiriskt stöd för sin teori. Han var en försiktig man, som ekonomiskt oberoende levde ett tillbakadraget liv, och slapp ägna så mycket tid som dagens forskare åt att skriva ansökningar. I stället kunde han bedriva grundforskning bäst han ville.
Med genetikens uppsving och återupptäckten av Mendel i början på 1900-talet, hamnade utvecklingsläran lite i bakvatten, men den kom igen under efterkrigstiden när man insåg att genetiken var ett viktigt element som saknades hos Darwin, som spektakulärt nog kunde utveckla sin teori trots att genetiken då var en föga utvecklad vetenskap. Nu är det som debatteras inte huruvida evolution sker genom naturligt urval, utan vilka de exakta mekanismerna är, till exempel om selektionen främst utspelar sig på gennivå, som Richard Dawkins från Oxford, hävdar. Eller sker den både på gen-, individ- och gruppnivå, vilket Harvardprofessorn Stephen Jay Gould, som dog häromåret, ansåg. Men att meningsskiljaktigheter finns är bara ett sundhetstecken, vetenskap är ju ett växelspel mellan ordning och kaos, och målsättningen för forskare är ju inte bara att bättre beskriva verkligheten utan även att rasera etablerade sanningar.
Vetenskapliga kontroverser brukar, har det sagts, lösas antingen genom att konsensus uppstår, eller genom att de olika protagonisterna eller antagonisterna helt enkelt dör. Men kreationisterna har tagit de vetenskapliga skiljaktigheterna till intäkt för att själva evolutionsläran inte längre gäller, vilket är en missuppfattning.
Den stora skillnaden mellan evolutionsläran och kreationismen är att den senare inte är vetenskaplig, den saknar empirisk förankring, den låter sig inte korrigeras i ett ständigt samspel mellan experiment och slutsatser, eller konfronteras mot de kalla och obönhörliga realiteterna. Kreationismen är inte vetenskap utan trosföreställning.
Kan man då inte ha bestämda uppfattningar i trosfrågor och ändå syssla med vetenskap? Jag tror absolut det, så länge man inte låter tron influera den vetenskapliga metoden. Tvärtom kan trosföreställningar, även om de i andras ögon kan te sig egendomliga, inspirera till goda forskningsidéer. Linné, vår främste vetenskapsman, trodde att vissa personer, påfallande ofta hans vetenskapliga och andra fiender, straffades genom ett gudomligt ingripande - Nemesis Divina - redan i jordelivet. Einstein ansåg att Gud inte spelar tärning och utan en sådan idé kanske han inte kommit fram till relativitetsteorin; å andra sidan hade han svårt med Guds tärningsspelande sådant det måhända manifesteras i kvantmekaniken. Man kan också mycket väl vara ateist och ändå god forskare.
Kreationismens huvudargument är att så komplexa företeelser som hjärnan, eller ögat, inte kan ha uppkommit gradvis utan i stället måste ha skapats av en intelligent designer. Men ögat har utvecklats oberoende ett flertal gånger, och intelligens finns hos både fåglar och däggdjur. Evolutionsläran är på många sätt vetenskapen om de små stegens tyranni. En ansamling celler som från början kanske är lite mer ljuskänsliga än andra och som tack vare detta ger statistiskt signifikanta om än små ökningar i chanserna att överleva och få avkomma, utvecklas efter miljoner år till ett öga.
Huruvida utvecklingen i någon mening går mot större komplexitet eller rentav går framåt, eller, som den nyligen avlidne S. J. Gould ansåg, inte har någon som helst riktning, är däremot en knepig fråga. Vem vet om den går att lösa, men det lär inte bli genom kreationistiska metoder.
Artikeln är publicerad här med vänligt tillstånd från Johan Frostegård.
Artiklar
Jag köper vingar för generna och flyger ut över Jura
En omöjlig logik
Intelligent skapelsetro: Bristande perspektiv
Livets uppkomst och djurens evolution
Intelligent Design - Om teorin som inte finns
Människan är bitvis ett fuskbygge
Kreationism och vetenskap
Gemensam design, gemensam designer
John Conway's Game of Life
Naturligt urval mot slump
Evolutionens gräns?
Debatten i VLT, hösten 2007
De senaste rönen om icke-kodande DNA
Evolution - så funkar det
Generna - ritningarna till allt levande
Hur gick det till?
Modern evolutionsforskning
Människans evolution
Ida är INTE länken mellan apa och människa
Fullständiga svaret på Sture Blombergs debattartikel
Om en insändare i Dagen
Vardagsforskning
Felaktiga påståenden på Genesis.nu
Granskning av Göran Schmidts föreläsningar om skapelse och evolution
Granskning av Skapelsetro.se
Geologi & kreationism: Synen på vår planet
Geologi & kreationism: Syndafloden
Geologi & kreationism: Problemet som inte finns
Geologi & kreationism: Tidsbegrepp
Geologi & kreationism: Vår farliga värld
Geologi & kreationism: Sprickor i tiden
Föreningen Genesis pseudovetenskaper
Bibeln och sedimentära bergarter
Datering och kreationism
Genesis.nu - Skapelsetro
Granskning av intelligentdesign.se
Kreationistdocenter på Newsmill
Molekylärbiologiska argument för evolutionsteorin
Myten om myten om människans evolution
Grattis Charles Darwin!
Nya fossilfynd och "felande länkar" mellan fiskar och landlevande ryggradsdjur
Vetenskapliga fakta och vetenskapliga teorier: Evolutionsteorin och "Intelligent Design"
Intellektuell på villovägar: ID-försvararen och filosofen Steve Fuller
Spännande evolutionsstudie på spiggar från UBC
Vad nytta gör en halv vinge?
Citat:
Antagandet av Guds existens vilar på grunder, som inte har relevans i vetenskapliga sammanhang och Gud förekommer inte i vetenskapliga teoribildningar, emedan vetenskapen har upphört att intressera sig för denna storhet. (...) Att begreppet Gud sedermera har försvunnit ur vetenskapen beror därpå, att man inte har behövt detta begrepp. Det har nämligen genomgående visat sig vara möjligt att beskriva verkligheten utan att anta några övernaturliga entiteter, och man har inte haft någon teoretisk fördel av att på försök införa sådana vid behandling av ouppklarade problem. Guds försvinnande ut vetenskapen beror alltså på tillämpningen av vetenskapens fundamentala förenklingsprincip 'Occams rakkniv'. Denna princip säger, att förnuftet inte får anta fler storheter än den vetenskapliga förklaringstekniken kan kräva. (...) det är en metodregel för all vetenskaplig forskning att aldrig försöka och ännu mindre känna sig nödsakad att konstatera några spår av Gud i verkligheten. Denna genom en tyst överenskommelse antagna återhållsamhet i fråga om teologiska förklaringsgrunder har inte verkat hämmande på vetenskapens utveckling eller av forskarna själva känts som ett hinder för tankens frihet. Tvärtom har den gått hand i hand med vetenskapens hela segertåg i modern tid och sålunda rättfärdigat sig som en sund metodisk princip. Men med varje nytt område av verkligheten, som den metodologiska ateistiska vetenskapen finner förklaringar till, minskar sannolikheten för antagandet av en Gud, som är verksam i universum.Ingemar Hedenius
Om denna sida:
Evolutionsteori.se drivs av Anders Hesselbom och Johan Karlsson
Denna sida uppdaterade senast den 13 april 2010.
330 besök sedan 2007-12-05
Design av Staffan Hesselbom