Nedslag i kreationismens idéhistoria VI

1710

Christofer Polhem (1661-1751) tolkar Genesis i förnuftets ljus...

"Bland Polhems papper ingår en liten 'förklaring över skapelsehistorien' från omkr. 1710, där han vers för vers lägger ut den mosaiska berättelsen. Det sker utan hämningar, Moses får rätta sig efter den moderna naturforskningens resultat. (...) Som cartesian tolkar han Genesis efter förnuftets regler, i mera tillspetsade formuleringar än någon av sina svenska föregångare. I filosofin borde man resonera om allting utan hänsyn till trosartiklarna. Det fanns en sanning för vetenskapsmannen och en för pöbeln - 'fördenskull är bäst predika för bönder det Gud har öron och ögon, varmed han hör och ser deras onda leverne, samt helvetet brinnande med svavel, därmed han straffar, ty himmelriket bekymra de sig mindre om'. (...) Men djärvast var han i sina tankar om jordklotets ålder. De av den lutherska ortodoxin föreskrivna 6000 åren för världens tillvaro från skapelsen till änden räckte ingalunda till för de förvandlingar den genomgått. Kosmos med solar och stjärnor måste vara ofantligt mycket äldre, kanske oändligt gammalt, och vårt jordklot - av Polhem med cartesianerna uppfattat som en slocknad sol - torde 'efter många 100000 år så småningom arbetat sig till det hon är'. Med dessa svindlande utblickar, försiktigtvis aldrig framlagda i tryck, hade Polhem brutit igenom den trånga tidsram som förslavat den geologiska forskningen. Först Buffon och upplysningstidens filosofer skulle, utan att känna till honom, till teologernas harm draga samma slutsatser."

Källa: S. Lindroth, Svensk Lärdomshistoria: Stormaktstiden, Norstedts (1989)
Bild: This image (or other media file) is in the public domain because its copyright has expired. This applies to the United States, Canada, the European Union and those countries with a copyright term of life of the author plus 70 years.