Icke reducerbar komplexitet

Det finns en kreationistisk vanföreställning som kallas för icke reducerbar komplexitet. När detta åberopas i vardagligt tal av en kreationist kan det låta så här:

- Hur kan slumpen ha skapat ögat?

(Ögat skulle kunna vara en bakterieflagell eller egentligen vilken organism eller vilket organ som helst.) Här har kreationisten utgått ifrån att de förklaringar som står mot varandra är slumpen eller skaparhypotesen, men det stämmer inte.

Slumpen är inte ett alternativ. Sannolikheten att två individer av en ögonlös art, får en avkomma med två utmärkt utformade och placerade ögon, är inte större än att en vind skulle kunna svepa över en soptipp och montera en Boeing 747. Det är helt uteslutet att något sådant kan hända. Skulle det kunna hända, skulle vetenskapen antagligen inte tillskriva detta mirakel till slumpen, utan till en skapare. För om vi leker med tanken att Michael Behe har rätt om bakterieflagellen, alltså att bakterieflagellen inte kan ha utvecklats i små steg, finns det någon som på allvar tror att Behe skulle tillskriva den händelsen till slumpen? Givetvis inte! Att något bara uppstår hux flux, är en effekt av kreationism. Tittar vi på ursprungsfrågan ("Hur kan slumpen ha skapat ögat") måste man ställa motfrågan om vilka belägg vi egentligen har för att ögat bara hoppat fram från tomma intet, och varför det inte skulle vara ett belägg för kreationism.

Idag känner vi inte till någon icke reducerbar komplexitet, eftersom en sedan tidigare okänd komplex struktur inte kan identifieras som icke reducerbar - den kan lika gärna vara utvecklad genom en för oss okänd process.

I detta läge skulle en kreationist kunna hävda att om man tar bort en del från ögat eller från flagellen, så slutar den att fungera. Alla delar behövs, och det får man väl hoppas, för annars skulle evolutionen prioriterat bort den del som inte behövs, och när delarna tillkom, t.ex. linsen i ögat, så tillkom de inte fullbordade, utan även delarna har förbättrats över generationer.

Om inte slumpen är ett realistiskt, borde alltså kreationism vinna på walk over. Många kreationister jobbar på det viset. De presenterar ett komplicerat fenomen, och frågar om detta kan vara ett verk av slumpen. Givetvis inte tänker läsaren, och då presenterar de en alternativ förklaring, och menar att denna är korrekt bara för att slumpen inte håller som förklaring. Kreationism vinner inte på egna meriter, utan på att bygga upp och riva ner en s.k. halmgubbe.

I själva verket är det naturliga urvalet en bättre förklaring, men hur det naturliga urvalet fungerar vill kreationister sällan (aldrig?) prata om. En förståelse för det naturliga urvalet, ger en förståelse för massor av avancerade koncept i naturen. Det naturliga urvalet är inte begränsat till biologi (där de bäst anpassade arterna överlever) utan kan appliceras på mycket bred front. Det är ingen slump att personer som accepterar evolutionsteorin även har en bättre förståelse om universum och är mer allmänbildade än kreationister. Ska man hårddra frågan om icke reducerbar komplexitet kanske det finns risk för att man tvingas tro att skaparen är mer komplex än det han lyckas skapa, kanske till och med en icke reducerbar komplexitet. Då återstår bara bibliska förklaringar. "Han är allsmäktig och har alltid funnits."

De som läst biologi vet att man har god kunskap om många organ och organismers historia, och det naturliga urvalet har hittills varit inblandat i samtliga fall. Men av någon anledning finns en ohederlig kreationistisk fallang som, utan positiva belägg, hävdar att det finns biologiska strukturer i naturen som inte skapats den vägen.