Rudimentära organ

Finns det rudimentära organ?

”Många av de ”klassiska evolutionsbevisen” är borta (t.ex. rudimentära organ (…)).” [G1]

”I början av 1900-talet trodde man att det fanns ett 150-tal rudimentära organ hos människan, men allt eftersom tiden har gått har man insett att dessa organ visst har en funktion. Idag finns inga (eventuellt 1-2 stycken) som man fortfarande inte känner funktionen för, men det är förmodligen bara en tidsfråga innan vi får kunskap om vad de har för funktion. Rudimentära organ har för länge sedan lämnats av kunniga evolutionister som bevis för utvecklingsläran. Tyvärr hänger de envist kvar i många av skolans läroböcker fortfarande. Om evolutionen fortfarande pågick borde det ju finnas många ”meningslösa” organ, men så är alltså inte fallet! Alla organ i vår kropp har en funktion, och det är ju ett argument för att det finns Någon som tänkt till när Han skapade oss!” [G2]

Svar

Rudimentära organ är tillbakabildade varianter av organ som använts i ett tidigare skede i evolutionen. De har helt eller i huvudsak förlorat sin tidigare huvudfunktion men behöver inte vara helt utan funktion, de kan t.o.m. ha utvecklat nya funktioner! Denna definition av rudimentära organ har använts sedan teorins början på 1800-talet.[#1] Att ett organ är rudimentärt kan bestämmas experimentellt genom att man kirurgiskt avlägsnar organet. Om organet inte påverkar organismens överlevnadsmöjligheter betraktas det som rudimentärt. Godfried Roomans, professor i medicinsk ultrastrukturforskning vid Uppsala Universitet, är expert på människans anatomi och anser att det finns starka skäl för att följande organ är rudimentära: os coccygis (svanskotan; delvis rudimentär), vertex coccygeus, överflödig embryonal ryggsträng och tillhörande somiter, embryonala revben, det trettonde revbenet hos vuxna, halsrevben, brosket i leden mellan bröstbenet och nyckelbenet, ossa suprasternalia (enstaka eller parade broskstrukturer eller små suprasternala (ovanför bröstbenet) ben vid manubrium sternis övre rand), manubrium sterni (översta delen av bröstbenet; sannolikt rudimentär), gälspringor och gälbågar, foramen caecum linguae (rest av en embryologisk struktur som behövdes för att bilda sköldkörteln), processus anterior, post-frontal bone, ossa interparietalia (”extra” litet ben i skallen), processus paramastoideus (liten knöl på nackbenet), processus coracoideus (korpnäbbsutskottet på skulderbladets framsida; delvis rudimentär), os centrale carpi (medfött accessoriskt ben), processus supracondylaris humeri (böjt utskott som sticker ut från humerus), trochanter tertius femoris (liten knöl där en del av gluteus maximus-muskeln (stora sätesmuskeln) fäster på lårbenet), pinna (öronmusslans muskler samt vissa variationer hos öronmusslan), musculus transversus nuchae (liten halsmuskel), musculus plantaris (liten muskel i underbenet), musculus ischiofemoralis (litet muskelstråk inom gluteus maximus-muskeln), musculus transversus thoracis (obetydlig muskel på insidan av bröstkorgen), musculus palmaris brevis (sträcker en bindvävsstruktur i handen), musculus levator claviculae (stabiliserar nyckelbenet vid armrörelser; säkert betydelsefullt hos apor, men används mera sällan av människor), musculus cremaster (reglerar avståndet mellan testiklarna och bålen; delvis rudimentär), lanugohår (försvinner efter spädbarnsstadiet; över huvud taget har människans hår inte någon fysiologisk betydelse), vestiges vibrissae, bröstvårtor hos män, extra bröstkörtlar hos kvinnor, organum vomeronasale (Jacobssons organ; viktigt hos många djur som extra luktorgan, tillbakabildat hos människan) , papillae filiformes (trådpapiller på tungan), plica semilunaris conjunctivae(ett veck i conjunctivica vid mediala ögonvrån), epichantus (mongolvecket), musculus orbitalis (tunt skikt glatta muskler i ögat), obex och ponticulus (små strukturer i hjärnan), dorsal hypoglossus (sannolikt rudimentär) , rami recurrentes (nerv), rudimental dental papillae, ductus thyroglossus (extra lob av sköldkörteln), musculi broncho-oesophagei (glatt muskulatur mellan vänster huvudbronk (luftrör) och esofagus (matstrupen)), appendix vermiformis (blindtarmens maskformiga bihang), rudimentära strukturer i hjärtat, arcus plantaris superficialis (ytlig artärbåge i handflata och fotsula), venae cava superior sinister och venae cardinales posteriores (embryonala vener), ductus mesonephricus (Müllerska gången hos män), ductus paramesonephricus (Wolffska gången hos kvinnor) samt ligamentum inguinale (ljumskanalens botten, rudimentär hos kvinnor) (några exempel visas i figur 1). Sammanfattningsvis finns det 45-50 strukturer i människokroppen som anses rudimentära.[#2] Dessa rudimentära strukturer stärker människans evolutionära släktskap, i synnerhet med andra däggdjur. Det bör också påpekas att en eventuell förlust av rudimentargumentet saknar betydelse när det gäller evolutionen eftersom bevisningen ändå är överväldigande. [T1] [V1] [V2] [W1] [W2]

Noter

[#1] Étienne Geoffroy Saint-Hilaire (1798): ”Whereas useless in this circumstance, these rudiments (…) have not been eliminated, because Nature never works by rapid jumps, and She always leaves vestiges of an organ, even though it is completely superfluous, if that organ plays an important role in the other species of the same family”. Charles Darwin (1859): ”An organ serving for two purposes, may become rudimentary or utterly aborted for one, even the more important purpose, and remain perfectly efficient for the other.(…) [A]n organ may become rudimentary for its proper purpose, and be used for a distinct object.”. Robert Wiedersheim (1893): ”[Rudimentary organs are] wholly or in part functionless”. August Weismann (1886): ”(…) not infrequently the degenerating organ can be turned to account in some other way”.

[#2] Det går dock inte att utesluta att någon enstaka av de rudimentära strukturerna kan visa sig vara funktionell, t.ex. under embryonal- eller fosterutvecklingen.

(A) (B) (C)
Figur 1: Exempel på rudimentära strukturer hos människan: (A) os coccygis (svanskotan), (B) gälspringor och gälbågar hos ett 4 veckor gammalt embryo samt (C) plica semilunaris (ett veck i conjunctivica vid mediala ögonvrån).

 

Är blindtarmen ett rudimentärt organ?

”Blindtarmen nämns ofta som ett exempel på ett organ som inte har någon funktion i kroppen och därför är ”på väg ut”, och att det alltså skulle vara ett bevis på att evolution äger rum. Faktum är att blindtarmen inte alls är ”på väg ut”. Blindtarmen består nämligen av lymfkörtelvävnad och producerar antikroppar, och har alltså en funktion i kroppens immunförsvar. (…)” [G2]

Svar

Blindtarmen sitter nedanför tunntarmens mynning, i bukhålans nedre högra del (figur 2:A och B). Hos växtätande djur spelar blindtarmen en viktig roll för matsmältningen genom att fungera som en jäskammare där mikroorganismer bryter ner växternas cellulosa. Hos människan är blindtarmen dock starkt tillbakabildad och har förlorat sin tidigare huvudfunktion. Blindtarmens maskformiga bihang (appendix vermiformis) innehåller emellertid lymfvävnad där bl.a. B-lymfocyter utvecklas och producerar antikroppar. B-lymfocyter utvecklas dock huvudsakligen i andra delar av kroppen, vilket innebär att bihanget inte har någon avgörande betydelse för det lymfatiska systemet.[#3] [#4] Detta har verifierats empiriskt, bl.a. genom att studera människor som fått blindtarmen bortopererad eller fötts utan blindtarm. Inga negativa effekter har kunnat påvisats.[#5] [E1] [V1] [V2] [W3] [Ö1]

Noter

[#3] Då matrester lätt kan fastna i bihanget och ge upphov till infektioner är närvaron av lymfvävnad troligen ett resultat av naturligt urval.

[#4] Det är dock tänkbart att blindtarmen har viss betydelse för immunsystemet under tidig utveckling.

[#5] För att förhindra uppkomsten av blindtarmsinflammation tas ibland blindtarmen bort i förebyggande syfte.

(A) (B)
Figur 2: (A) Blindtarmen och dess maskformiga bihang (appendix) sitter strax under tunntarmens mynning i tjocktarmen, i nedre högra delen av bukhålan. (B) Förstorad bild av blindtarmen.

 

Referenser

EvoWiki

[E1] The human appendix is functional, not vestigial, EvoWiki (2007-02-13)

Genesis FAQ

[G1] A. Gärdeborn, Vad anser ni talar mest mot evolutionsteorin?, Genesis FAQ (2006-09-13)

[G2] P. Annala och A. Gärdeborn, Är inte blindtarmen ett bevis för evolution?, Genesis FAQ (2006-09-13)

Talk Origins

[T1] Vestigial organs may have functions, Talk Origins (2007-02-11)

VoF

[V1] G. Roomans, Granskning av kreationisters förnekanden av rudimentära organ, VoF (2006-10-29)

[V2] D. Larhammar, Slutreplik till Mats Molén: Nya lögner och fler vilseledande citeringar, VoF (2007-05-07)

Wikipedia

[W1] Rudiment, Svenska Wikipedia (2007-02-11)

[W2] Vestigal structure, Wikipedia (2006-09-13)

[W3] Blindtarm, Svenska Wikipedia (2007-02-13)

Övrigt

[Ö1] Compact 99, Bonnier Lexikon

Bilder

Figur 1:A: Grays Anatomy, Gray100 (beskärd), Wikimedia Commons (2007-02-10)
This is a plate from Gray’s Anatomy. Unless stated otherwise, it is from the online edition of the 20th U.S. edition of Gray’s Anatomy of the Human Body, originally published in 1918.This image in the public domain because its copyright has expired. This applies worldwide.

Figur 1:B: Grays Anatomy, Gray41, Wikimedia Commons (2006-09-17)
This faithful reproduction of a lithograph plate from Gray’s Anatomy, a two-dimensional work of art, is not copyrightable in the U.S. as per Bridgeman Art Library v. Corel Corp.; the same is also true in many other countries, including Germany. Unless stated otherwise, it is from the 20th U.S. edition of Gray’s Anatomy of the Human Body, originally published in 1918 and therefore lapsed into the public domain. Other copies of Gray’s Anatomy can be found on Bartleby and also on Yahoo! This image is in the public domain because its copyright has expired. This applies worldwide.

Figur 1:C: Grays Anatomy, Gray1205, Wikimedia Commons (2007-02-10)
This is a plate from Gray’s Anatomy. Unless stated otherwise, it is from the online edition of the 20th U.S. edition of Gray’s Anatomy of the Human Body, originally published in 1918.This image in the public domain because its copyright has expired. This applies worldwide.

Figur 2:A: Tarmsystemet, Wikimedia Commons (2007-10-28)
This image has been (or is hereby) released into the public domain by its author, E23 at the Swedish Wikipedia project. This applies worldwide. In case this is not legally possible: E23 grants anyone the right to use this work for any purpose, without any conditions, unless such conditions are required by law.

Figur 2:B: Grays Anatomy, Gray563, Wikimedia Commons (2006-09-17)
This is a plate from Gray’s Anatomy. Unless stated otherwise, it is from the online edition of the 20th U.S. edition of Gray’s Anatomy of the Human Body, originally published in 1918.This image in the public domain because its copyright has expired. This applies worldwide.

/Johan Karlsson

Kommentarer inaktiverade.