Uppdatera din genväg

Vänligen uppdatera din genväg till: https://ahesselbom.se/evolution/

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

”Evolution”

Följande text är en debattartikel från 2013, ursprungligen postad här, som återigen blivit aktuell i samband med debatten om vad folk egentligen vet om vad evolutionsteorin säger.

Då var det inte långt till sportlovet. Betyder också att det inte är långt kvar av det som är allra roligast att undervisa om – evolution. Tack till mina nior för att ni förgyllt lektionerna med intressanta, roliga och ibland helt galna diskussioner  :-)

Dags för dagens vetenskapliga dos  ;-)

Evolution i biologisk mening är den process varigenom levande organismers egenskaper förändras från en form till en annan mellan successiva generationer. Med evolutionsteorin menas den vetenskapliga modell som beskriver hur allt liv på jorden har utvecklats. Teorin beskriver hur ärftliga egenskaper i en population förändras från generation till generation genom olika processer. Evolution är ursprunget till den biologiska mångfalden = den stora variationen av arter och den stora variationen inom en art. De nu förekommande arterna är alla besläktade genom ett gemensamt ursprung. Med tiden utvecklas nya arter från de existerande genom artbildning, en produkt av små successiva förändringar över stora tidsrymder.
Vilda diskussioner i klassrummet har vi haft när vi har föreställt oss hur en ny art skulle kunna knoppas av från oss.
De ärftliga egenskaperna finns som bekant i våra gener. I dessa uppstår då och då, oftast mycket små förändringar, sk mutationer. Evolution inträffar när mutationen blir vanligare än den ursprungliga genen. Detta sker genom det naturliga urvalet, där de gener som bringar störst chans för artens överlevnad blir dominerande. Alltså de anpassades överlevnad, ”the survival of the fittest”. Det naturliga urvalet handlar alltså inte som många vill tro om att starkaste individen överlever (djungelns lag).

I gubbvärlden som jag brukar kalla det (Tack Marie Curie för att du fanns) får vi inte glömma att nämna Charles Darwin (Om arternas uppkomst; The origin of species), AR Wallace och TH Huxley. Vi får inte heller glömma Gregor Mendels genetiklära som gav grunden till den moderna evolutionsbiologin där evolution och genetik förenades.

Givetvis finns det då de som inte tror på evolutionsteorin utan blint tror på vad bibeln har att säga, de sk kreationisterna. Detta måste de ju givetvis få tro på. Men när vi läser biologi så är det den vetenskapliga teorin vi ska läsa och lära oss om. Det här med kyrkan och bibeln gjorde ju att Darwin och hans anhängare hade svårt att få gehör för sina teorier. I bibeln skapades ju allt till att vara som det är nu, på sex dagar för sextusen år sedan…Att ifrågasätta bibeln var ju att häda. En berömd dispyt är den mellan Huxley och biskop Samuel Wilberforce i Oxford 30 juni 1860. Wilberforce frågade sarkastiskt om Huxley var släkt med aporna på sin fars eller mors sida, varpå Huxley svarade att han hellre hade en apa som förfader än en man som använder sitt förnuft till att förlöjliga en seriös vetenskaplig diskussion.
Berömd är också karikatyrtekniken på Darwin som apa från the Hornet Magazine 1871:

Det mest ”roliga” finner jag i att Darwin knappt nämner människan i ”the origin of species”. Lite snabbt överstökat i sista kapitlet bara. Väl medveten om vad följderna skulle kunna bli…
Men vi har inte utvecklats ur någon nu levande apart. Utan vi har utvecklats från en gemensam urapa miljontals år tillbaka med Rift Valley som startskott!?

Varför finner jag då vetenskap så fascinerande? Jo för den bygger inte på eviga ”sanningar” eller på tyckande. Den är föränderlig och bygger på hypteser och teorier. Biologiska bevis som fossiler och olika sätt för åldersbestämning (kol-14 metoden t.ex. och andra ämnen som sönderfaller alternativt anrikas). Ardi (Ardipithecus), den hittills äldsta man hittat med upprätt gång, har kunnat bestämmas till 4,4 miljoner år gammal genom att man mätt argonhalten i askan i lagret under och över benfynden.
För att inte tala om DNA. När jag gick i skolan höll man som bäst på med att försöka knäcka den mänskliga DNA-koden, det berömda HUGO-projektet. Nu har vi hela koden på oss och på många andra levande organismer också. Och med hjälp av DNA kan man bevisa de olika släktskapen.
Och då måste vi ju kolla hur det står till mellan människa och en apa. Vet ni egentligen hur lika vi är en schimpans – genetiskt sätt?
Schimpansens och människans arvsmassa är lika stor: ca tre miljarder byggstenar (baspar) och drygt tjugo tusen aktiva gener. Tidigare har 1,2 procent skillnad fastställts – de gäller då olikheter i enskilda baspar. (Det ger ju en likhet på 98,8 procent!) Ny kartläggning visar att det också finns skillnader när det gäller bitar DNA som kan kopiera och sätta in sig på olika platser i DNA-spiralen. Det ger en total skillnad på 3,9 procent. Merparten av olikheterna sitter dock i DNA-delar som är inaktiva. Den nya kartläggningen visar alltså att människan och schimpansen är 96,1 procent lika på gennivå.
Se där vad vetenskapen kan visa…
Statisktiska beräkningar (man kan visa vad man vill med statistik, bara man vet hur man ska räkna) visar att skillnaden mellan människa och schimpans bara är tio gånger mer än mellan två enskilda människor och tio gånger mindre än mellan mus och råtta.
Ja det är ju inte vad mina ögon skulle säga, även om det finns de som är mer än lovligt ludna…
Tack vetenskapen för att vi inte ska tro på allt vi ser…
…även om mina ögon fungerar alldeles förträffligt (peppar, peppar…)

Utan vetenskapen hade vi väl varit kvar i ”the days of the cavemen”…

Texten innehöll även ett par kommentarer kring klipp som inte längre finns tillgängliga.

Publicerat i Vetenskap | Lämna en kommentar

Psykisk ohälsa på grund av vetenskap?

I december i fjol skrev Ingvar Nilsson ett inlägg som plockades upp av både tidningen Dagen och Världen Idag. Nilsson accepterar inte evolutionsteorin, vilket naturligtvis är helt i sin ordning. Han är ingen kunskapsauktoritet, hans världsbild är religiös, och bland dem som hellre litar på religiösa auktoriteter och uppenbarelser än på förnuftet, gror alla möjliga galna föreställningar och konspirationsteorier, så det kunde mycket väl ha varit ännu värre. Jorden hade kunnat vara platt och Donald Trump hade kunnat vara en rymdödla, och så vidare.

adameva

Men Ingvar Nilsson är kanske mer bekymrad av konsekvenserna som han tror kommer av en naturlig världsbild – den ökande psykiska ohälsan bland barn beror på barnens kännedom om sitt naturliga ursprung. Är man inte magisk, som Voldemort, så kan man inte må bra. Med ockultismen som ideal, är man såklart inte intresserad av andelen gudstroende som lider av psykisk ohälsa, och man vill definitivt inte jämföra siffrorna med anhängare av humanismen.

Men ett konsekvensneutralt och förutsättningslöst sanningssökande är definitivt inte alltid rosaskimrande – nazismens offer är offer även om man finner det obehagligt. Men i långa loppet vinner vi på att se verkligheten så som den faktiskt är.

Publicerat i Kreationistlögner | 2 kommentarer

Varför hatar troende verkligheten?

L. Aron Nelson (Aron Ra) föreläser om varför troende hatar verkligheten. Rekommenderas varmt!

Publicerat i Kreationistlögner, Vetenskap | 24 kommentarer

Don Patton om vetenskap och evolution

imlen TV7 visar en tv-serie som lär oss att vi är skapade. (Kanalen ska inte förväxlas med TV4-Gruppens kanal Sjuan som lär oss att vi hemsöker gamla hus efter vår död.) Serien släpper lös Don Patton, alltså han som säljer förstenade fotspår från människa och dinosaurie sida vid sida till den är beredd att betala för något som bekräftar skapelsehypotesen.

Inledningsvis hävdar Patton att vi kan se skillnad på naturliga och artificiella strukturer, och exemplifierar med en sten kontra en pilspets gjord av sten, samt spår av havsvågor kontra en text skriven i sand. Stenar har ett naturligt ursprung, men pilspetsar och text är artificiella, och kräver sin designer. Pilspetsar och text är skapade människan, medan stenar antas vara naturliga strukturer.

Därefter presenteras bakterieflagellen, den lilla motorn som vissa bakterier använder för att ta sig fram. Den är komplicerad, den har flera delar, den fungerar inte om man plockar bort någon del. En fantastisk liten mekanism, helt enkelt! Utan att styrka det, görs antagandet att evolution inte kan vara förklaringen bakom dess tillkomst – bakterieflagellen placeras i samma kategori som pilspetsen och texten, men inte i samma kategori som en sten. Stenen antas vara naturligt, bakterier antas inte vara det, allt ackompanjerat med hånfulla vinkningar till vetenskapen.

Don Patton går vidare med be oss bortse från enkel kvantifiering. Han påstår att eftersom arterna antingen uppstod i sin nuvarande form, eller inte, så finns bara två möjliga alternativ: Antingen är vi skapade av Gud eller så har vi utvecklats från enklare former. Om man betraktar detta bisarra påstående som korrekt, finns det gott om utrymme att håna vetenskapen som avhandlat olika versioner av evolution och avfärdat olika versioner av skapelse, och allt där emellan. Är har räv och varg avlägsna släktingar, men inte räv och kråka? Är lejon och tiger avlägsna släktingar, men inte lejon och abborre? Innan Patton fortsätter så kommenterar han att detta brukar kritiseras, men går direkt vidare med att kritisera evolution, som om den vägen skulle göra hans religion sann.

If there is only A and B, and you show that it’s not A, you have given positive arguments for the other, haven’t you?

Så mycket för erkännandet av den kritiken!

58192912

Vidare påstås att både skapelse och evolution kan undersökas vetenskapligt, men han frestas sedan att säga att han demonstrerat detta med hänvisning till pilspetsen av sten och texten på stranden. Don Patton anser alltså att anmärkningsvärt korkade påståenden som lämnas ostyrkta, är att jämställa med vetenskap! Och med den synen på vetenskap, är det klart att det är lockande att hävda att kritik mot vetenskap är bevis för skapelse.

Så med gott mod levereras missrepresenterade citat tagna ur sitt sammanhang, t.ex. Steven Pinkers uttalande om att inget kan fälla evolutionsteorin. Inom alla rimliga gränser är det trots allt sant! Varken planetteorin eller evolutionsteorin kommer att falla, endast revideras. Det finns alldeles för mycket bevis för dessa teorier, och alldeles för lite bevis mot. Men Pattons syfte här är att utmåla vetenskap som dogm, vilket han lägger ganska mycket tid på. Bl.a. hänvisas till listan ”Dissent from Darwinism”.

Avslutningsvis tar Patton upp att vetenskapsmän inte debatterar kreationister. Den enkla förklaringen är att vetenskapsmän hellre debatterar med andra vetenskapsmän, men Patton tycks tro att det krut han påvisat i sin föreläsning skulle vara orsaken. Biologer debatterar inte kreationister av samma skäl som kemister inte debatterar alkemister eller fysiker inte debatterar anhängare av elementteorin, vilket förklaras här. Men Patton har åtminstone rätt i att stenen inte är skapad.

Publicerat i Kreationistlögner | 50 kommentarer

12 argument som ”evolutionister” inte ska använda?

Publicerat i Kreationistlögner | 33 kommentarer

Introduktion till evolutionära algoritmer

Publicerat i Vetenskap | Lämna en kommentar

Bill Nye om Noaks ark

En av grupperna som angriper modern biologi är bibeltroende ungjordskreationister. Dessa kan tyckas vara enkla att bemöta, eftersom de inte följer någon form av konsekvent logik. Men samtidigt anser de sig inte behöva göra det, eftersom för dem är allt en fråga om tro. Här följer ett kort sammandrag av Bill Nyes kritik mot hypotesen om Noaks ark, från en debatt med Ken Ham.

Publicerat i Kreationistlögner, Vetenskap | 20 kommentarer

Hur kan vi utnyttja evolutionen?

Tack vare den ofrånkomliga utveckling som följer från förändring över tid, med selektion, och tack vare att vem som helst idag har tillgång till starka datorer, kan vi tämja evolutionen till att göra lite vad vi vill. Låt säga att jag t.ex. vill skapa ett korsord från en lista av ord. Antingen sätter jag mig ner och flätar orden manuellt, vilket kan vara nog så svårt. Eller så använder jag min PC för att skapa en algoritm som beskriver hur orden ska flätas ihop, vilket inte heller är speciellt enkelt.

Fördelen med evolutionära algoritmer är att jag bara behöver veta vad jag vill åstadkomma – jag behöver inte tänka på hur något görs. Om det är ett korsord som ska byggas, så skulle jag kunna tänka mig att mitt indata är t.ex. 20 – de ord som ska flätas ihop till ett korsord. Om jag kan definiera vad ett bra korsord är, så kan jag göra ett urval. Och kan jag göra ett urval, så kan jag låta slumpen göra jobbet. Jag behöver även ha två regler: en regel som säger att t.ex. ordet ASKA inte får korsas med ordet PILBÅGE, och en regel som säger att om ordet ASKA ska korsas t.ex. med ordet MATROS, så måste det ske på någon av de gemensamma bokstäverna (vilket är S eller A).

En tänkt initiering av korsordet skulle kunna vara att skapa 15 giltiga korsord genom att låta slumpen avgöra om ett ord ska vara vågrätt eller lodrätt, och sedan placera ut ordet på en tänkt matris, på en slumpvis utvald plats. Om ordet inte kan placeras på den plats som tilldelas, så slumpar vi fram en ny plats, så att reglerna upprätthålls. Detta upprepas för varje ord till dess att alla ord ligger på en giltig plats, vilket innebär att vi har ett giltigt korsord, om än förmodligen ett väldigt spretigt sådant.

Dessa 15 korsord kan vi betrakta som en lista av föräldrar. Jag brukar jobba med två generationer – en föräldrageneration och en barngeneration. Och det är från någon av dessa 15 korsord som det perfekta korsordet ska komma.

Nästa steg blir att låta varje korsord få 3 barn. Ett barn i detta fall är en kopia av ett korsord, med en slumpmässig förändring. Man kan låta slumpen avgöra om man ska positionera om ett ord, två ord eller tre ord. Man kan låta slumpen avgöra om något eller alla av dessa ord ska förvandlas från vågrätt till lodrätt, eller tvärt om. Vi som bygger evolutionära algoritmer har lånat en biologisk term för detta skeende, nämligen mutation. Barnen, 45 stycken, lagras i listan som representerar barngenerationen.

Varje barn poängsätts efter hur väl det är anpassat till sin miljö (där miljö egentligen är mina kriterier). En liten area ger högre poäng än en stor area, antal intersektioner mellan ord ger poäng, en mer rektangulär form ger högre poäng än en mer långsmal form, och så vidare. När alla 45 barnkorsord är poängsatta, sparar jag de bästa 15 i föräldragenerationen, tömmer barngenerationen, och upprepar processen.

Över tid kommer kvalitén (alltså likheten med mina kriterier) att förbättras, men om tillräckligt lång tid får passera så upphör förbättringen. Man kan tänka sig ett tröskelvärde som säger att om inte något korsord har förbättrats på, säg, 10 000 generationer, så är vi nöjda med vårt korsord – det korsord som har högst poäng.

Och därmed har jag skapat ett korsord utan att själv vara förmögen att varken placera ut orden på egen hand eller beskriva den algoritm som skulle göra detta. Allt samman bygger på att nästan var och varannan person idag, i sin ficka, förvaltar något som för 20 år sedan skulle betraktas som en superdator.

Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer

Ploppteorin

Ploppteorin är tillsammans med Talking Snake Theory en av många utmanare till evolutionsteorin.

Publicerat i Okategoriserade | 4 kommentarer