Psykisk ohälsa på grund av vetenskap?

I december i fjol skrev Ingvar Nilsson ett inlägg som plockades upp av både tidningen Dagen och Världen Idag. Nilsson accepterar inte evolutionsteorin, vilket naturligtvis är helt i sin ordning. Han är ingen kunskapsauktoritet, hans världsbild är religiös, och bland dem som hellre litar på religiösa auktoriteter och uppenbarelser än på förnuftet, gror alla möjliga galna föreställningar och konspirationsteorier, så det kunde mycket väl ha varit ännu värre. Jorden hade kunnat vara platt och Donald Trump hade kunnat vara en rymdödla, och så vidare.

adameva

Men Ingvar Nilsson är kanske mer bekymrad av konsekvenserna som han tror kommer av en naturlig världsbild – den ökande psykiska ohälsan bland barn beror på barnens kännedom om sitt naturliga ursprung. Är man inte magisk, som Voldemort, så kan man inte må bra. Med ockultismen som ideal, är man såklart inte intresserad av andelen gudstroende som lider av psykisk ohälsa, och man vill definitivt inte jämföra siffrorna med anhängare av humanismen.

Men ett konsekvensneutralt och förutsättningslöst sanningssökande är definitivt inte alltid rosaskimrande – nazismens offer är offer även om man finner det obehagligt. Men i långa loppet vinner vi på att se verkligheten så som den faktiskt är.

Det här inlägget postades i Kreationistlögner. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Psykisk ohälsa på grund av vetenskap?

  1. Mikael Ollars skriver:

    Jag har tittat runt lite på sajten evolutionsteori och hittar samma polarisering av vetenskap och tro som så ofta är vanlig när man diskuterar kreationism kontra evolution. En av mina kompisar på gymnasiet skämtade med mig en gång och sa; Varför ska man förenkla saker när de går att komplicera? Jag skulle vilja vända på det och säga, Varför ska man komplicera saker när det går att förenkla? Ateister verkar vara livrädda för att bli förknippade med det som kallas tro och att tro och vetenskap skulle kunna blandas ihop. För det första: Vetenskapsteorin består bla av tolkning av observationer för att förklara ett skeende- Kan man kalla det att tro på en viss förklaringsmodell? Javisst! För det andra; Det hjälper inte att anklaga ena lägret(evolutionstroende kontra skapelsetroende) för att vara korkade. Här är det ju vetenskapliga argument som ska vägas och dikuteras. Det hjälper inte heller att påstå att det ena lägret har många fler anhängare än det andra.Vi måste komma ihåg att många stora vetenskapliga upptäckter har gjorts när de som vågat bryta konsensustänket bland vetenskapsmän stått på sig, trots starkt motstånd. Jag har intresserat mig av det här ämnet i ganska många år och frapperas av den tjurighet som finns när det ena lägret konsekvent utestänger det andra från debatt i ämnet. Det är när vi talar med varandra på vuxensätt vi berikas. Det liknar lite sandlådementalitet och den behöver vi inte.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *