”Evolution”

Följande text är en debattartikel från 2013, ursprungligen postad här, som återigen blivit aktuell i samband med debatten om vad folk egentligen vet om vad evolutionsteorin säger.

Då var det inte långt till sportlovet. Betyder också att det inte är långt kvar av det som är allra roligast att undervisa om – evolution. Tack till mina nior för att ni förgyllt lektionerna med intressanta, roliga och ibland helt galna diskussioner  :-)

Dags för dagens vetenskapliga dos  ;-)

Evolution i biologisk mening är den process varigenom levande organismers egenskaper förändras från en form till en annan mellan successiva generationer. Med evolutionsteorin menas den vetenskapliga modell som beskriver hur allt liv på jorden har utvecklats. Teorin beskriver hur ärftliga egenskaper i en population förändras från generation till generation genom olika processer. Evolution är ursprunget till den biologiska mångfalden = den stora variationen av arter och den stora variationen inom en art. De nu förekommande arterna är alla besläktade genom ett gemensamt ursprung. Med tiden utvecklas nya arter från de existerande genom artbildning, en produkt av små successiva förändringar över stora tidsrymder.
Vilda diskussioner i klassrummet har vi haft när vi har föreställt oss hur en ny art skulle kunna knoppas av från oss.
De ärftliga egenskaperna finns som bekant i våra gener. I dessa uppstår då och då, oftast mycket små förändringar, sk mutationer. Evolution inträffar när mutationen blir vanligare än den ursprungliga genen. Detta sker genom det naturliga urvalet, där de gener som bringar störst chans för artens överlevnad blir dominerande. Alltså de anpassades överlevnad, ”the survival of the fittest”. Det naturliga urvalet handlar alltså inte som många vill tro om att starkaste individen överlever (djungelns lag).

I gubbvärlden som jag brukar kalla det (Tack Marie Curie för att du fanns) får vi inte glömma att nämna Charles Darwin (Om arternas uppkomst; The origin of species), AR Wallace och TH Huxley. Vi får inte heller glömma Gregor Mendels genetiklära som gav grunden till den moderna evolutionsbiologin där evolution och genetik förenades.

Givetvis finns det då de som inte tror på evolutionsteorin utan blint tror på vad bibeln har att säga, de sk kreationisterna. Detta måste de ju givetvis få tro på. Men när vi läser biologi så är det den vetenskapliga teorin vi ska läsa och lära oss om. Det här med kyrkan och bibeln gjorde ju att Darwin och hans anhängare hade svårt att få gehör för sina teorier. I bibeln skapades ju allt till att vara som det är nu, på sex dagar för sextusen år sedan…Att ifrågasätta bibeln var ju att häda. En berömd dispyt är den mellan Huxley och biskop Samuel Wilberforce i Oxford 30 juni 1860. Wilberforce frågade sarkastiskt om Huxley var släkt med aporna på sin fars eller mors sida, varpå Huxley svarade att han hellre hade en apa som förfader än en man som använder sitt förnuft till att förlöjliga en seriös vetenskaplig diskussion.
Berömd är också karikatyrtekniken på Darwin som apa från the Hornet Magazine 1871:

Det mest ”roliga” finner jag i att Darwin knappt nämner människan i ”the origin of species”. Lite snabbt överstökat i sista kapitlet bara. Väl medveten om vad följderna skulle kunna bli…
Men vi har inte utvecklats ur någon nu levande apart. Utan vi har utvecklats från en gemensam urapa miljontals år tillbaka med Rift Valley som startskott!?

Varför finner jag då vetenskap så fascinerande? Jo för den bygger inte på eviga ”sanningar” eller på tyckande. Den är föränderlig och bygger på hypteser och teorier. Biologiska bevis som fossiler och olika sätt för åldersbestämning (kol-14 metoden t.ex. och andra ämnen som sönderfaller alternativt anrikas). Ardi (Ardipithecus), den hittills äldsta man hittat med upprätt gång, har kunnat bestämmas till 4,4 miljoner år gammal genom att man mätt argonhalten i askan i lagret under och över benfynden.
För att inte tala om DNA. När jag gick i skolan höll man som bäst på med att försöka knäcka den mänskliga DNA-koden, det berömda HUGO-projektet. Nu har vi hela koden på oss och på många andra levande organismer också. Och med hjälp av DNA kan man bevisa de olika släktskapen.
Och då måste vi ju kolla hur det står till mellan människa och en apa. Vet ni egentligen hur lika vi är en schimpans – genetiskt sätt?
Schimpansens och människans arvsmassa är lika stor: ca tre miljarder byggstenar (baspar) och drygt tjugo tusen aktiva gener. Tidigare har 1,2 procent skillnad fastställts – de gäller då olikheter i enskilda baspar. (Det ger ju en likhet på 98,8 procent!) Ny kartläggning visar att det också finns skillnader när det gäller bitar DNA som kan kopiera och sätta in sig på olika platser i DNA-spiralen. Det ger en total skillnad på 3,9 procent. Merparten av olikheterna sitter dock i DNA-delar som är inaktiva. Den nya kartläggningen visar alltså att människan och schimpansen är 96,1 procent lika på gennivå.
Se där vad vetenskapen kan visa…
Statisktiska beräkningar (man kan visa vad man vill med statistik, bara man vet hur man ska räkna) visar att skillnaden mellan människa och schimpans bara är tio gånger mer än mellan två enskilda människor och tio gånger mindre än mellan mus och råtta.
Ja det är ju inte vad mina ögon skulle säga, även om det finns de som är mer än lovligt ludna…
Tack vetenskapen för att vi inte ska tro på allt vi ser…
…även om mina ögon fungerar alldeles förträffligt (peppar, peppar…)

Utan vetenskapen hade vi väl varit kvar i ”the days of the cavemen”…

Texten innehöll även ett par kommentarer kring klipp som inte längre finns tillgängliga.

Det här inlägget postades i Vetenskap. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *